Sommaren har gått i flyttens tema. 1 juli flyttade vi och sedan dess har det blivit sporadisk träning. Det har alltid funnits något annat som känts mer prioriterat, och när man då tränar lite blir man heller inte så motiverad att dundra in bra träning ens när man har möjlighet. Har blivit några få ordentliga pass.
Sedan 1 juli har jag tränat drygt 30 timmar TOTALT, det blir ungefär 3 timmar i veckan i snitt. Ja, ni förstår!
Men nu har de börjat krypa i kroppen. Redan tidigare i år sved det att höra om övriga som körde norrlandsracen. Nu i helgen var det hemmaracet White Mountain Race som också var klubbmästerskap i år. Jag hade anmält mig och tänkt köra ett anspråkslöst race för att ha en tävling på säsongen. Men i veckan innan blev jag förkyld, med ont i halsen flera dagar. Var dessutom iväg på jobb med långa intensiva dagar. Dagen innan race hade jag inte längre ont i halsen så jag åkte ut på ett litet test-pass och trycka på längs stigar.
Men det kändes inte alls bra i kroppen, huvudvärk som tryckte till i relation till effekt och puls. Att pressa 70 min i 27 graders värme tyckte jag inte kändes värt det, särskilt eftersom jag inte hade tränat för det egentligen heller. Så det blev en DNS.
Henrik Enberg från teamet kom och körde och eftersom tävlingen i år var enbart klubbtävling, dvs för att delta behövde man bli medlem, så lyckades han också bli klubbmästare i Skellefteå AIK Cykel. Det hade han troligen blivit även om jag var med såklart, men här någonstans kände jag att, nej, nu får jag lov att träna igen!
Så till nästa år kändes just nu som att jag ska försöka komma upp i samma timmar som 2023, vilket var 276 h. Eller varför inte sikta på jämna 300 h. Däromkring kan de ändå kännas kul att tävla!
Nyckeln blir att dels fixa igång monark-anläggningen i nya tvättstugan så man alltid kan få in lite kvalitespass även om man är själv med barnen osv. Samt att försöka hitta en rutin där jag åtminstone varannan vecka lyckas få till ett 3 h distanspass. Kanske varannan vecka ett 2 h och varannan ett 3 h pass eller nått sånt.
Sam körde WMR iaf och representerade familjen bra, de kämpar verkligen hårt småttingarna, kul att se!
Man hade ju önskat att de fick komma upp några ungdomar/juniorer som kan börja smiska oss veteraner, iaf första varvet!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar