Race Report BikeBoost 2022

Länge sen man tävlade nu, länge sedan någon på startlinjen tävlade tror jag. Jag hade i alla fall inte riktigt kul hur benen skulle svara.

Körde mitt vanliga upplägg med en rejält prep-pass 3 dagar innan sen vila och så en väckpass dagen innan. Väl på plats blev det en rätt försiktigt uppvärmning. Körde de sista 2-3 kilometrarna på banan för att ha koll på slutet. Sen blev det lite drag i några backar men inga längre efforts så där så man blir ordentligt genomvarm. Men starten är oftast inte så extrem på så här lokala race så man hinner oftast komma in i det.

Jag och Enberg glider iväg först ut på första loopen. Banan börjar med en härlig flowig utförssträcka, skönt för att komma igång! Vi växlar av lite i front mellan mig Enberg och Tengman. Det är ingen hårdkörning på grusvägarna utan där rullar vi bara på, när vi kommit en bit in så går jag fram och försöker hålla fart på stigarna.

När vi passerat banans rejäla utförskörning av endurokaraktär så kommer man in i ett längre parti av blöta tunga spår och lätt motlut på rätt brötiga stigar. Där vill jag börja sätta lite press på gänget och försöker trycka på. Vi är 5 stycken; Jag, Enberg, Blom, Tengman och Lidman. Jag försöker inte kolla bakåt så mycket utan fokuserar framåt. Efter en tag så är vi bara 3 när jag kollar bak, det är vi från teamet alltså Enberg, Blom och jag som är kvar. När banan möter sig själv ser vi Tengman och Lidman kanske 30 sek bakom. Blom ropar (fick jag höra efter mål) att "nu kan vi köra smart". Det var inget jag varken hörde eller ville ta till mig. Jag fortsatte köra på skapligt hårt på stigarna.

Det känns skönt när vi passerar varvningen, nu är det bara ett varv kvar, alla ställen passeras för sista gången och vi har tagit oss till "the business end" av det här loppet. Enberg är framme och kör lite på stigarna, men sen tenderar jag att ta taktpinnen. På grusvägarna vill Blom köra på för att säkra teamets pall och han drar så hårt att de är jobbigare att ha hans rulle än att dra själv. Men då varken jag eller Enberg riktigt trycker på samma sätt så stannar det av ganska snabbt. När vi kommer in på stigarna har jag inget emot att trycka på däremot och där försöker jag hålla ett högt tempo.

När jag ligger i tät och trycker på, men hela tiden har både Henrik och Henrik smack på hjul hela tiden så blir jag lite stressad. Uppenbarligen kör jag inte nog hårt för att de ska släppa, men ligger de med enkelt och bara väntar att attackera eller får de faktiskt slita för att sitta med? Svårt att veta.

Jag börjar tvivla om jag gjort bort mig taktiskt genom att ligga och hålla farten så mycket. Den taktiken bygger liksom på att man är i alla fall lika stark som övriga. Har de en bättre dag så kan man gå bort sig på det sättet. Så ju längre vid kör på varv två så börjar jag fundera hur jag ska spela korten nu.

Samtidigt är de rätt skönt att ligga först på stigarna, då kan man köra rätt effektivt och inte missa linjer som lätt händer då man inte ser ordentligt.

Eftersom kilometrarna tickar ned gör jag mig mer och mer beredd på en attack bakifrån. Kroppen känns rätt bra jag har kvar att ta ur för att täcka en attack, men det gäller att vara på alerten när de händer, det blir fort några meter som kan blir tufft att ta ikapp.

Det är inga långa backar på banan, det är väl det som saknas på alla Umeå-race, men det är flera knäppor korta sprintbackar och där trycker vi ju på men de är så korta att de blir inga skillnader. En av de rejälare backarna är på asfalt uppför rullskidbanan och där trycker jag på rejält för att inte få upp någon i sida.

Nu är de så lite kvar att de finns liksom inga andra sätt för mig att spela detta utom att hålla en så hög fart att de blir jobbigt att attackera och sen i något läge bara ge allt. Vi kommer in i de sista stigarna, jag trycker uppför för att få va först och sen där någonstans inser jag att de bara är 6-7 minuter kvar och stigen går lite uppför så jag bestämmer mig för att nu finns de inget annat att göra än att gå max hela vägen till mål. Det blir en fartökning och än om backarna är väldigt flacka på slutet så verkar det bita för jag känner att de blir några meter. Kroppen känns bra jag kan öka och såklart motiverar det är känna att man får en liten lucka.

Ser inte vad som händer bakom men jag kommer in utan att behöva spurta på målrakan och får njuta av vinsten!

Riktigt mycket roliga stigar på banan i denna version måste jag säga!

Enberg blir 2:a, (vilket var imponerande då han också var tävlingsledare och styrt upp mycket av hela arrangemanget samtidigt) och Blom tar 3:an. Snyggt att plocka hela pallen från teamet!

Analys

Snittpuls 163, max 177. Snitteffekt 265 W och NP 306 W. Faktiskt rätt hög effekt sett till andra race i sommar, men det är ju väldigt beroende på bana, men detta är rätt mycket stig så det var ju intressant.

Men man ser ju att effektzonerna nedan är rätt hårda. På sånna här lite längre lopp blir det ju ofta lite mer gnet men här är det en plan profil mellan zonerna vilket indikerar mycket tid i höga zoner. Nästan som en XCO. På XCO är de oftast lite mer Z5 och Z6 och mindre Z3 och Z4.