Race Report Huskvarna XCO

Sätter mig upp och vrålar. Aaaaaj. Vad var de som hände? Riktigt ont i ryggslutet,, hjälmen på sned, cykeln ligger en bit bort, men verkar inte skadad. Jag känner efter en stund, kan jag fortsätta? Jag tror det.

Har fler år sneglat på Huskvarna Tour, men då det är så långt har de inte passat. Nu gjorde jag slag i saken och bestämde att åka när de var långhelg. Vi fick lämna barnen på weekend retreat hos mamma och pappa så jag och frun kunde gasa ned själva.

Tanken var att köra både XCO och XCC, men på grund av etapploppsregler så fick man inte starta en senare etapp om man inte startat alla etapper innan. Det innebar att för att få starta på lördagens XCC skulle jag också behöva starta XCT bergstempot på torsdag, där min start var 16:40. Vi har 100 mil enkel resväg och det hade krävs att starta kring 3-4 på morgonen för att hinna med någorlunda marginal för uppvärmning osv. Jag grunnade noga på detta, men kände i slutänden inte att de var värt att stressa hela resan ned för att cykla 3 minuter för att sedan få cykla 20 minuter till på lördagen, vilket dessutom hade krävt ytterligare en hotellnatt på resan. Eftersom XCO loppet för herrelit var en separat UCI-tävling, kunde jag ändå köra enbart den. Hade XCC:n på lördag varit en till XCO eller något lite längre format hade jag kanske värderat på ett annat sätt. Men i slutänden blev det en rätt harmonisk resa vilket var skönt.

Vi kom till Huskvarna på kvällen på torsdag och min start på fredag var kl 15. Så det blev en lugn morgon med sen frukost och sedan åkte vi upp till tävlingsområdet för att hämta nummer och passa på att testa banan under de 45 minuter då det var öppen träning. Det kändes verkligen nödvändigt att få se hela banan och alla A-spåren i förväg! Det finns en hel del kluriga partier och riktigt branta utförskörningar. Skulle inte varit dumt med dropper faktiskt! Men hade valt att inte köra för första gången med den på tävlingen.

Dessvärre han/orkade jag bara igenom 1 helt varv med några omtag på tekniska ställen. Det jag inte fick in var att köra utförskörningarna i race pace. Det hade faktiskt varit bra, för det kändes inledande varven att jag fick hålla igen lite.

Eftersom prognosen dagarna inför visat regn så valde jag att ta det säkra före det osäkra och körde Ralph/Ray 2.35" som däck. Nu regnade det på morgonen på tävlingsdagen men de torkade upp rätt bra till eftermiddagen så vilket däck som helst hade nog fungerat, men skönt med tryggt kurvgrepp i Ray ändå. Körde 1.22 bar fram och 1.26 bar bak med korv.

Jag var ovanligt lugn hela tiden innan, inte särskilt nervös. Kändes som jag hade inget att förlora eftersom jag skulle starta helt sist. De var sånt väldigt starkt startfält med många internationella toppåkare från danmark, norge och finland så det var liksom bara att försöka komma upp så långt som möjligt givet det. Fanns inte så många scenarion att grubbla på, XCO är mer all out kapacitet hela vägen, inte så mycket taktik och snabba beslut längs vägen som påverkar resultatet. Så det var rätt skönt att kunna tävla utan så mycket nerver.

Värmde upp fram och tillbaka längs en väg där intill och hälsade på de andra åkarna som gjorde samma sak. Mysigt.

Uppläst till start, mycket riktigt, helt sist. Jag och en kille till stod på sista raden bakom alla andra.

För kontext för dem som inte följer MTB så var detta ett UCI Class 1 race. Det innebär att de 15 första får internationella rankingpoäng som är mycket åtråvärda. Därför var det med ett tiotal utländska åkare också. Med detta i tanken hade jag innan loppet siktat på att kunna kriga kring en topp 25:e placering, och topp 20 bland svenskarna.

Start

Starten gick och ganska direkt blev det mindre krasch framför men eftersom jag var SÅ långt bak så kom jag förbi det utan problem. Det hjälpte mig faktiskt för där kom jag upp många placeringar. Efter startloopen när det började gå utför blev det ytterligare lite tumult framför där några krokade ihop.

Jag syns framför nr 341. Foto: Andreas Joakimsson

Klarade det också med nöd och näppe och sen var det inte på stigarna. Kände där att jag skulle ha kört i full fart innan, för nu låg man hjul att ville inte tappa. Det blev lite köbildning så man fick rulla styrfart in mot de smala tekniska partierna, men de reder ut sig rätt snabbt.

Varje varv har två lite rejälare klättringar, varav en väldigt tuff klättring, lägsta växeln 38-52 och 450 watt för att ta sig upp typ. Som vanligt så känner jag att jag har lite marginal i klättringen, jag börjar inte slita livet ur mig där. Forcerar itne omkörningarna då det krävs en rejäl push för att ta en placering uppför och racet är långt och orden från Risberg och Viggo efter Järfälla 2021 ekar i huvudet, "Håll igen lite uppför för att kunna köra snabbt på resten".

Foto: @nitro.se

Som vanligt rejält hårt första varven. Jag gick ut på varv 1 som 28:a (startade som 43:a). Men kände mig rätt bra! Gick snarare framåt än bakåt, kunde plocka någon här och där. Vi var fortfarande många åkare tillsammans, 5-6-7 stycken kanske. Faktiskt riktigt kul att man får den där race-känslan, jämfört med tex Järfälla 2021 där jag körde mest själv hela vägen. Nu var det hela tiden någon tillsammans.

Ut på varv 2 så låg jag 24:a tillsammans med Erik Åkesson, vilket fick mig att fundera om jag gått på för hårt. Men jag tror snarare Erik hade startat lite långsammare än normalt. På varv 2 passerade vi Joel Burman och några fler jag ej vet namnen på. Känner att jag blir betydligt snabbare utför för varje varv. Man lär sig vilka spår man kan släppa på i och hur mycket man ska luta sig i de olika kurvorna.

Race face. Foto: nitro.se

Elin skötte lagningen och det fungerade bra, även om jag var lite dålig på att dricka så mycket som jag planerat. Det är så intensivt på XCO att de är svårt att ens ta små sippar, men de fanns ställen att dricka så jag försökte. Bytte flaska vartannat varv och tog gel vartannat.

På varv 3 så ställde vi till det Erik och jag. I en av de branta kurvorna så kraschade Erik precis framför mig. Jag hade tidigare kört ett annat spår men valde detta varv att testa Eriks linje. Det är väldigt brant och svänger samtidigt så det fanns ingenstans för mig att ta vägen så jag ramlade också troligen över styret och gjorde som en kullerbytta i landningen. Hade jag tagit det andra spåret hade jag möjligen kunnat reda ut det något bättre, men det rent oflyt bara när man ligger så tight inpå varanndra. Landar på ryggen och kolsyrepatronen slår rätt i ryggslutet och jag liksom tappar luften och börjar hosta våldsamt.

Kraschar ordentligt. Foto. Andreas Joakimsson

Vrålar ut smärta och en viss frustration. Foto. Andreas Joakimsson

Börjar liksom hulka som att jag ska spy och det känns rätt otrevligt. Någon bredvid frågar hur jag mår och jag svara att jag mår "sådär". Sitter en stund bredvid banan och känner efter som jag ska kunna fortsätta. 5-6 stycken rullar förbi. Börjar ställa mig upp och komma på cykeln, hulkar något våldsamt, men jag spyr inte. Väldigt märklig känsla om de var smällen eller våldsam hosta som rev upp. Kommer iväg tillslut, känns som en evighet men handlar kanske om 50 sekunder. Hjälmen sitter helt löst, jag frågar någon i publiken om den ser trasig ut, nej. Visar sig sen att inredningen som man spänner åt är av, men jag lyckas ändå dra åt den så den sitter någorlunda. Kommer ikapp Erik som också ramlade. Vi kollar läget lite och försöker komma igång igen. Erik stannar i tekniska och kollar cykeln jag rullar på.

Foto: @nitro.se

Nu får jag börja om med arbetet att komma förbi de killar jag hade tagit mig om de första 2.5 varven. Men det tar ett tag att komma igång. Kroppen är tagen både av smällen, men också lite skärrad att köra hårt utför. Jag spottar och det är väldigt blodigt slem som kommer ut. Jag blir lite rädd att jag har fått någon intern skada, men varje gång jag spottar blir det mindre blod så jag tror det snarare berodde på den våldsamma hostan och hulkningarna som rev sönder några blodkärl i luftvägarna. Sköljer munnen med sportdryck och fortsätter.

Jag varvar varv 3, kraschvarvet, som 27:a och tappar kommande varv ytterligare 2 platser och varvar som 29:a med 2 varv, eller ca 30 minuter, kvar.

Som sagt det tar minst 1 varv innan jag liksom hittar in mot den rytm och den mer aggressivitet jag hade innan kraschen. Men det känns bättre och bättre. Det finns flera ryggar framför på dem jag låg framför tidigare. Försöker hålla bra tryck framåt och inte titta bakåt så mycket. Börjar vara rejält krokig ändå! Det sträcks nu ut mer så man ligger en och en med några sekunder mellan, gruppen splittras. Sista varvet ligger jag tillsammans med Adam Pettersen, 16 år yngre mig, rutin (!?) mot unga pigga ben.

Foto: @nitro.se

Kör på lite i den första backen men inte full ut attack, får inte lucka. I den långa klättringen, som tar 2 minuter, kör jag nu på ordentligt och jag ser faktiskt en bit framför både en Norrman och Joel Burman. Nu får jag lucka till Adam och fokuserar nu på att hålla tryck inne i skogen efteråt. Avstånden står sig mot mål och jag går i mål som 26:a tillslut efter 93 minuter!

Det var 14 sekunder upp till 25:e man och 13 sekunder till Adam bakom mig. Fram till Joel på 24:e har jag 25 sekunder. Nedan kan man se varvtiderna. Man ser att jag tappar typ 1 minut rent på själva kraschen, sen blir jag lite långsammare de sista varven också. Så är det ju alltid i XCO att man är snabbare i början så det är svårt säga hur mycket som beror på kraschen och bara allmän trötthet.

Jag vågar nog säga att hade jag inte ramlat hade jag i alla fall haft god möjlighet att slåss om 24:e plats, då jag nästan han ikapp dem trots kraschen. Sen utöver det är det svårt, Erik hade jag inte tagit, han blev snabbare mot slutet. Men nått sånt "would have, could have, should have".

Men jag är ändå helt okej nöjd med 26:a. Jag blev 19:e svensk och då var ju de allra flesta på plats och på en bana av internationell kvalité. Varken över eller underleverans, utan ungefär det jag räknar med att kunna prestera.

Vann gjorde en ung Mats Glende från norska landslaget som bland annat blev 35:a i Nove mesto världscup. Han hade sjuka varvtider, alla 6 varvtider var inom 10 sekunder från varandra. Snacka om att bara hålla högt jämt tempo och se de andra falla av.

Lite öm i kroppen dagen efter. Värst egentligen luftvägarna som under hela kvällen var besvärliga och när jag ändrade läge på kroppen behövde jag hosta jobbigt. Måste ha gjort en kullerbytta och landat på ryggen för hjälmen var knölad i nacken, axeln är öm, ont i ryggslutet och litet skrap på benet. Men inga bestående men, som de känns nu.

Analys

Snittpuls 164 och maxpuls 175. 242 W snitt och 301 W NP. Som man ser i tid i zon nedan blir det väldigt mycket rull i de branta backarna, dock ingen vila då man 100% aktiv och fokuserad.

Wbal stress nedan. Inget anmärkningsvärt eller något som står ut direkt. Kan notera att på Lida lopp hade jag 23 matches/"tändstickor" med minst 2000 kJ arbete över CP i ett svep. Nu här hade jag 28 stycken, fast det är 1 timme kortare tid, säger lite om XCO.