Race report Tolvtjärnsloppet 2021

Så rapport från helgens andra race, Tolvtjärnsloppet utanför Örnsköldsvik. Foton av Erika Edling, Rickard Hägglund, Jan-Erik Backman och Viktor Kvamme.

Inför

Dagen innan så hade jag alltså kört Kraftloppet och det kan man läsa om här: Race report Kraftloppet 2021. Jobbade med lite kramp efter loppet de nöp i vaderna nu och då. Satte på mig kompressionsstrumpor. Vet inte om det funkar, men det känns i all fall som man gör något. I övrigt så var det stort fokus på att bara äta mycket kolhydrater. Vi fikade väl lite bullfika och glass på eftermiddagen och till middag åt jag riktigt, riktigt mycket ris och när de var slut drygade jag ut med klyftpotatis. Förvånad att jag kunde äta så mycket som jag gjorde, men man mår bra i kroppen när man vinner och jag var på gott humör och kunde tugga på. Tryckte in nån banan extra här och där. Till kvällsfika blev det havregrynsgröt och mackor. Så jag fyllde nog på riktigt bra med energi. Men benen kändes ändå lite slitna såklart.

Åkte iväg mot tävlingen kl 6 på morgonen och åt mackor, banan och smoothie som frukost på vägen.

Jag var inte så nervös som vanligt. Var kanske mest nervös för att bli sådär totalslut och att benen skulle stänga av halvvägs in i loppet. Att man inte skulle känna att det gick att hänga med och få cykla sista 4 milen själv.

De som borde kunna vara med och gasa i tävlingen var framför allt jag och Viktor från Team Advania, sedan Samuel Brännlund, Stefan Tengman och så två starka killar från Falu-trakten som tagit sig upp norrut, jättekul! Dessa var Martin Eriksson (14:e SM XCM Alliansloppet) och Henrik Jansson från Team HiQ.

Energi

Jag hade tillverkat en jättefin lagningspinne, men insåg att platsen jag planerat innebär en 25 km omväg både på vägen dit och hem, och det kändes för drygt så jag skippade det. Körde alltså enbart med 650 + 500 ml flaskor på cykeln och så 5 gel i min softflaska. Dessutom tog jag i kontrollerna en mugg varje gång och fick väl i mig 1.5 mugg då. Så säg att jag fick i mig ~1100 ml vätska och nära 250 gram kolhydrater vilket blir ungefär 93 gram/h, riktigt bra! Skötte energin bättre idag än på Kraftloppet, och det märktes, men det var också så att det verkligen var kritiskt då loppet är 1 h längre och min första tävling över 2 h på 2 år.

Jag åt extra salt under kvällen och satte även extra salt i sportdrycken för racet.

Jag tog 200 mg koffein 30 min innan start, för jag ville ha peaken en bit in i loppet när det börjar kännas. Sen innehåller gelen som jag nästan fick i mig allt av 150 mg ytterligare.

Race

Det första som händer när starten går att att Stefan Tengmans kedja går av, riktigt tråkigt då han förtjänat att få åka med där framme en bit efter att vi lagkörde bort honom dagen innan. Redan från start är det mycket stig och Martin satte bra fart längs stigarna så man kunde inte slappna av. Banan har väldigt mycket sandstigar över tallhed, inte direkt tekniskt utan man kan trampa nästan hela tiden, men riktigt roliga flowiga stigar. Rätt snart var de bara vi 5 som jag nämnde innan och ganska tidigt fick Viktor börja släppa, han hade haft krångel med magen efter gårdagens race och inte kunnat återladda ordentligt. Jag försökte inte dra så mycket just där när han fortfarande kunde komma igen men det blev snabbt uppenbart att han inte hade dagen och inte skulle komma ikapp oss. Martin och Henrik drog mycket i början men när det började öppna upp med fler grusvägar så växlade vi och alla hjälpte till att hålla farten. En bit in i loppet kommer några lite stadigare backar och där råkade jag ligga först och körde på med rätt bra tryck uppför, ingen attack eller så men bara lite press.

Har kommit på det på slutet att man gasar i en backe är ju inte för att komma iväg själv och sen köra solo utan det är ju för att den svagaste i gruppen (just då) ska bli avhängd och sen har man en mindre att oroa sig för. Martin fick släppa några meter i backen men kom ikapp det när det flackade av igen. Detta lyckades han upprepa 4 gånger tror jag, att släppa i en backe och sedan köra ikapp oss solo, riktigt impad av den skallen att bara borra själv ikapp. Rätt störande för varje gång han släppte var de som skönt att ah, nu är pallen rätt trygg, i värsta fall kan jag släppa dessa och köra ihop med Martin. Men så kom han tillbaka hela tiden!

Backpriset så körde jag på i början av backen sedan blev det som en hylla några hundra meter och då släppte jag upp Henrik att dra och sedan låg vi ihop alla upp mot priset men backen flackade av rätt mycket mot priset så det blev mer av en spurt och när Henrik och Samuel borde börja spurta så valde jag att spara de krafterna. Henrik tog det.

När Martin till slut inte kom tillbaka till oss mer så kände jag att pallen är jag riktigt nöjd med, så jag försökte dra rätt hårt för att han inte skulle kunna tillbaka.

Jag väntade hela tiden att benen skulle stänga ned, kollade på klockan och tänkte, "okej, till 90 minuter kände jag mig stark" sedan flyttades det fram hela tiden, "ok, 2 h känner mig stark". Sen efter 2 timmar så blir man ju rätt mosig men det märker man att alla blir. Man börjar också försöka räkna ut hur länge det är kvar, man har ju kilometrarna och från det uppskattar man. Men jag kände aldrig att det var nära att jag skulle behöva släppa, grym känsla! Men kilometrarna räknar ned sakta där kring 15 km kvar. Att jag var så noga med energin och hela tiden trycke i grejer när de gick var viktigt tror jag. Sen tror jag kanske att Kraftloppet agerade tömningspass som gjorde att jag kunde toppfylla depåerna bra efteråt. Det är en teori.

Det är en annan trötthetskänsla än XCO, där är det kapaciteten som begränsar och tröttheten är mest i form av smärta. På längre lopp som detta så är det inte direkt smärta utan det är mer tomhet och orkeslöshet som kryper på. Man försöker ta i, men det händer inte så mycket, det är ju där själva uthålligheten kommer in såklart.

In mot slutet är det några korta branta backar och där får Henrik släppa några meter. Samuel ropar att "Henke släpper" och jag försöker öka farten längs stigarna.

Jag ökar inte farten tillräckligt för Henrik kommer tillbaka igen och vi är allihop med 5 km kvar. Nu finns det inte direkt några backar eller så att skapa något i, och alla är för starka att bara gneta ifrån på platten, krävs något lite extra för att först skapa luckan och sen kunna hålla den in i mål. Så det börjar bli uppenbart att det blir spurt. Samuel är duktigt på det så han hade nog ställt in sig på det i god tid.

Jag rullar in på det långa upploppet först med Samuel på hjul och Henrik bakom honom. Jag har aldrig gjort en sån spurt, i XC så är det oftast 100 m på en gräsmatta direkt från en kurva. Men här är det som en landsvägsspurt. Jag ligger och kikar bakåt mer än framåt. Kommer på att det nog är smart att glida ut mot kanten så jag bara behöver kolla ena axeln, så gör de ju på tv ;)

Samuel ligger kanske 2 meter bakom mig (för att om han drar igång först ska han hinna få upp farten i min rygg innan han behöver vika ut). Jag tänker att de meterna är ju bra att få i starten så drar igång spurten först, och kanske lite väl tidigt(!?).

Har en lite för tung växel första biten för att få till en riktig kick, men när jag får upp kadensen så drar det ändå bra, ser bara ned på mitt eget hjul och väntar hela tiden Samuels hjul ska dyka upp i sidan men det tar längre än jag väntat mig, ska jag kunna vinna!?

Fortsätter bara mata och nu är han på väg upp jämsides! Det är inte långt kvar och vi skickar båda fram cyklarna över linjen.

Det känns att Samuel vinner, men du det är inte med mycket! Det var faktiskt mindre än jag trodde nu när jag ser bilderna!

Jag är jättenöjd med att komma 2:a i det här starka gänget, och glatt överraskad att jag fick känna mig så stark hela vägen, trots tävling dagen innan samt det första loppet över 2 h på 2 år. Så jag kan bara vara nöjd med dagen och helgen!

Jag tog ändå ett PR på 15-20 sekunder där första 4 sek var över 1200 watt och totalt 15 sek med snitt över 1000 watt! Riktigt bra efter det loppet, så det var rätt kul. Samuel är ju bra på spurta i och med Zwift och landsvägscyklingen så att jag kunde ge honom en rejäl match tar jag som ett kvitto att de var helt okej spurt!

Martin rullar i mål ~1 minut efter oss och det är också starkt, att ligga själv och bara trycka. Hade jag släppt hade jag nog slagit av mer än så. Det hade inte behövts allt för mycket kramp för att tappa en minut på slutet, så det är ju rätt att bara mosa.

Vilken helg, 1:a och 2:a mot starka motståndare! Detta gör gott för motivationen, jag motiveras mycket mer när det går bra än att de går dåligt och drivas på någon sorts revanschlust. Innan helgens tävlingar kände jag mig rätt klar på något viss och inte så taggad. Men nu efter känns det kul igen. De vänder snabbt. Men nu är det inte så mycket större race kvar, mest lokala smårace. Funderat på att köra Hallby men hade nästan bestämt att det inte är värt den dryga resan, lite mer pepp nu efter helgen, men vi får se.

Jag funderar väldigt mycket på hur jag ska göra till nästa år. Om jag ska fortsätta satsa i elit eller om jag ska bara cykla för skoj skull och inte tävla så mycket. Det innebär ju en hel del uppoffringar av både mig och familjen. Hade jag blivit frågad när man lagt barnen nu i september och ska ge sig ut halvdåsig och cykla i mörkret, ja då är man inte så peppad. Hade jag blivit frågad när jag cyklade hem från Kraftloppet i solen så hade jag sagt självklart, jag ska göra ännu mer för att bli ännu bättre.

Sanningen är nån stans därimellan. Jag kommer återkomma till det i ett eget inlägg för det är så mycket tankar. Tror inte man ska bestämma det nu i slutet på säsongen när man är lite less, utan man måste få ett break från fokuset för att kunna känna efter.

Analys

Tävlingstiden blev 2:38 och snitteffekten blev 260 watt och NP på 300 W.

Igen, en annan effektprofil än de kortare XC loppen. Mycket tröskel och tempo rätt mkt zon 2 när man ligger på hjul i grupp. Ändå ~36 min över 370 watt.

Snittpulsen var 158, 10 slag under tröskel och rätt lite tid där jag är i zon 5.

W prime blir inte lika uttömd som under Kraftloppet. Det beror också på att det är mycket stig och där blir alltid effekten något lägre, nått som inte W bal tar hänsyn till, utan den ser enbart effekt ut.