Nu har hösten kommit med besked, det känns som jag är på väg ut snabbt ur den här säsongen.
Det är några mindre lokala tävlingar kvar så jag försöker väl träna på skapligt. Men det där drivet och vilja att göra det lilla extra finns inte riktigt där. I början av säsongen så påverkar varje pass kapaciteten till väldigt många race. Nu är det bara ett fåtal kvar, och de är alla lite mindre. Så nu försöker jag snarare leva på redan utfört arbete så länge som möjligt. För att behålla någon nivå.
När jag kommer ut efter barnläggning så är klockan ofta 19:30 och det mörkar redan, när man kommer hem 2h senare är det redan helt mörkt. Lampor på såklart. Det blir mycket mer kläder hela tiden, då det är kallt. Allt känns bara bli sämre än det varit den här perioden. Så lite trögt går det allt. Det slog som till med att man började jobba samtidigt som det blev mörkt och kallt på en gång.
Men bara jag får in skaplig volym och något par hårdare pass varje vecka så ska jag nog inte tappa allt för mycket under september.
Nästa lördag är det White mountain race här i Skellefteå. Inte hittat något "ladd" än , men jag hoppas det kommer. Det borde inte behöva bli så nervöst eller så utan mest kul. Tävlingstiden är kring 60 min så det brukar gå hårt så det blir ju jobbigt på så sätt. Brukar va smärta inblandat för att vinna. Tanken slog mig att de vore skönt om ingen snabb kom, så det inte blir så jobbigt, och precis där har man bevis på att man börjar tappa skärpan för tävling för i år. Man borde vilja att alla kommer så det blir hårt race med många med där framme. Hinner förhoppningsvis hitta lite taggning under veckan som kommer. Man blir ju lite tävlingsmatt efter en helg med dubbelrace, så det är nog rimligt att det tar några dagar att hitta tillbaka till suget.
De tävlingar som är kvar är WMR den 11:e sedan sista helgen i sept är det KM för OIK. Därimellan är det helgen Hallby går, men jag känner inte att jag är tillräckligt hungrig för att åka ned nu. Får jag se startlistan så kan jag säga på 3-4 placeringars noggrannhet var jag rimligen skulle hamna. Jag känner inte den där starka lusten att mäta mig mot andra. Visst det är en rolig bana och kul cykla med andra snabba men det är inte 220 mil i bil roligt, om man säger så. Går en tävling i Luleå samma helg, så kanske kikar på den. Men det är nästan samma sak. Är man inte hungrig på att tävla är det svårt köra riktigt hårt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar