Race report Järfälla XCO 2021

Jag var nere tillsammans med teammate Henrik Enberg och körde Järfälla XCO i helgen. Här är storyn med bilder av Peter Sandberg/Järfälla XCO.

Inför

Vi åkte ned dagen innan och hade grymt flyt. Det är lätt att resa utan barn, kul också att hinna snacka massa cykel med Henrik. Nere och testkörde banan innan middagen. Riktigt fin bana med två längre klättringar varje varv och massa roliga teknisk stig där man verkligen kan göra skillnad om man är snabb eller inte. La oss tidigt och jag vakna långt före klockan skulle ringa och låg och snurra och vred mig med den där spänningen i magen, det var nästan de jobbigaste på hela dagen.

Vi starta inte förrän kl 15, så vi maxade tiden i hotellsängarna och åkte sedan mot tävlingsområdet för att äta lite lunch.

Jag värmde upp längre än vanligt, nästan en timme, men de mesta vara bara rulla runt och hantera nerverna. Fanns inga bra uppvärmningsbackar som i Göteborg. Men det blev några kortare drag kring tröskel så man fick upp pulsen i all fall.

Däck

Jag kör Racing Ray och Ralph 2.25" med 1.19 bar i fram och 1.25 bar bak med inserts. När jag lyfter Henriks hjul och mitt innan så reagerar jag på en märkbar skillnad i vikt. Korven är en del men det känns mer än så. Detta återkommer jag till i ett separat inlägg!!

Energi

Vi hade svårt att få tag på langning då det var flera som ville men inte kunde av olika anledningar. Men, kvällen innan hörde en squash-kompis, Niklas Fredriksson, från Stockholmstiden av sig och kunde tänka sig att ställa upp! Vilken hjälte! Lättade att vi skulle slippa släpa 2 fulla flaskor från start åkte vi och hämtade honom på stationen. Han hade aldrig varit på MTB race förr så det var lite roligt att få visa upp sporten också, även om man från langningszonen inte riktigt kan njuta av banans mer kritiska partier.

Jag blandade 3 flaskor med ~2.5 dl sportdryck (ca 40 gram kolhydrater per flaska) och tog 4 gels i min softbottle i ryggfickan. Bytte alltså flaska varannat av de 6 varven.

Fick i mig ~3 gels och de mesta av vattnet, men säkert 1.5 dl kvar i de olika flaskorna. Med gelen så fick jag nog i mig runt 80 gram/h ändå. Men med tanke på att tävlingstiden blev så lång som 1:45 så borde jag ha druckit mer.

Som vanligt buffrad på nitrat och 200 mg koffein innan start, vilket tillsammans med gelen blev 290 mg koffein totalt. Vilket också var bra när man skulle köra bil hela kvällen/natten sen ;)

Race

Det var 16 startande i elit, och när vi står på start får vi veta att juniorerna som ställt upp bakom oss kommer starta 2 minuter efter oss. Det är både lite skönt i början då det blir mindre hetsigt, men samtidigt lite synd då man har nytta av att se andra åkare.

Starten går och det går bra att komma med, efter den väldigt korta startloopen så går vi ut i banans första backe och där blir det snabbt ett snöre. Trycker upp mig förbi Hugo Eliasson när han får släppa ryggen framför. Sen blir det inte jättemycket ändringar i placering. Ligger där och jagar ryggen framför genom hela stigpartiet genom skogen. Får sakta släppa.

Henrik är otroligt snabb på stigarna och ligger tillsammans med mig och Samuel Örnborg ut på andra varvet. Jag blir lite stressat, ska detta bli en teamuppgörelse nu!? Vi följs genom skogen på blå. Kommer ikapp Samuel på stigarna och kan gå förbi. Vi är fortfarande tillsammans när vi går ut på röd loop för andra gången och alltså in mot banans bästa uppförsbacke. Försöker sätta press här uppför, Henrik är så effektiv och snabb i skogen att jag måste göra skillnad på ren kapacitet, då jag tränar några fler timmar i veckan än honom i år. Märker att de biter. Samtidigt ropar Samuels supporters till honom att han är stark uppför, och det motiverar mig att trycka på extra mycket. Lyckas man pressa någon på sin styrka så kan man ibland så lite tvivel.

Inte jag på bilden men ville bara visa lite miljön när man kommer till toppen av backen!

Jag skapar 20 sekunder på röd loop och sedan hinner Henrik inte ikapp igen utan de växer sakta bakåt. Frammåt har jag inte sett någon sedan varv 2, så nu börjar racet mot mig själv. De framför är så långt utom synhåll att det är svårt motivera att försöka jaga dem, jag vet ju vid namn vilka alla var och de är sånna jag inte ska kunna jaga ikapp ens en bra dag. Även dem bakom har tappat tillräckligt mycket att jag inte ser dem ens inne på stadion. Det är lite svårt att motivera sig att verkligen trycka på hela vägen men jag fokuserar på att göra det ändå, allt kan hända!

Banan tar verkligen ut sin rätt och man blir som mörbultad. På varv 4-5 börjar jag tappa skärpan i stöket och man blir lite studsig och hamnar liksom i baktakt på några ställen. Huvudet tänker sväng, men kroppen reagerar en millisekund senare och då hamnar man i ofas med stigen. Som exempel slog jag i styret i träd på båda sidor, min ena samurhai sword gick av helt.

Man passerar målet två gånger per varv, så flera gånger blir man lurad och tänker "ah skönt nu har jag gjort 5 varv", för att direkt komma på att "just ja, röd loop ska ju göras innan de är varvning"! Hände säkert 2-3 varv.

När jag väl är på det sista varvet känns det skönt att göra varje parti sista gången. Tävlingstiden blir smaskiga 1:45 för mig och David Risberg vinner på 1:38, så rejält tilltaget!

Jag är i mål som 6:a. Det är rejält glapp i tid upp till 5:e plats, men då man ser namnen framför så är det rätt rimligt. Blev lite drygt 2 minuter bakåt till slut. Men Henrik gör en riktigt bra lopp och vi tar alltså 6:e och 7:e till teamet. Om 15 år kommer jag inte komma ihåg vilka som inte var där, utan bara att jag blev 6:a i på en swecup i elit ;)

Jag tror SM kommer bli häftig arrangemang, det är på nått vis lätt att bygga stämning i en gryta som där starten ligger, särskilt om de kommer massa folk!

Sen var det bara slänga sig i Mälaren för att tvaga sig en aning innan vi hoppade in i bilen och slog på farthållaren för resten av kvällen, jag var i säng kring 02.30 =)

Analys

Varvtiderna visas nedan (eller här för de som vill grotta själva).

Några intressanta noteringar: Den fart jag håller första varvet är den fart David Risberg håller hela loppet igenom (med ett snabbare startvarv). Han kör otroligt jämnt och har alla varv inom ett par sekunder. Så jag måste alltså bara kunna hålla min max-stress-startfart i 100 minuter. Hmm =)

Om jag istället kikar på Joels tider på placeringen framför mig så håller jag samma fart som honom på röd loop (där längsta klättringen ingår) alla varv utom ett. Det är däremot på blå loop (teknisk stig platt/böljande) där jag tappar tiden mot honom.