Det gick ju fint på Fjällturen så det har jag med mig, och sedan dess har jag tränat på bra. Just inför SM XCO så känns det mest prio att få upp farten över tröskel så man orkar trycka som en gris i backarna och sedan överlever däremellan.
Men det som titeln indikerar, jag har inte kört några "siffer-intervaller" sedan Fjällturen, så jag vet inte riktigt hur formen är faktiskt. Har fokuserat de mesta intervaller till tekniska banor för det är ändå den specificiteten som behövs nu så nära inpå XCO-race. Slog KOM på WMR och var där 37 sekunder snabbare än det avslutande varvet som jag och Blom drog ihop på tävlingen i höstas, det var en vecka innan fjolårs-SM. Det är klart man ska vara snabbare på 1 varv än på de 3:e, men ändå skönt att sätta en ganska god marginal. Jag tog också mitt eget KOM på milspåret på vitberget vilket är mer matning. NP 355 watt i 19 minuter är inte så häftigt men på en elljusspår som delvis är nästan stig så får det vara ok. Mitt KOM var för 2019 och det är faktiskt så att nästan alla mina egna tider från 2018-2019 kan nu slå, vilket är en häftig känsla (och bra när någon tar av mig gamla KOM). Jag har också kört lite korta anaeroba intervaller.
Utöver det har jag inte kört så många referenspass, så därför har jag svårt att sätta fingret på hur jag ligger till. Det känns rätt bra, men på marginalen vet jag inte, men det gör man väl aldrig. Nu sista veckan så känns det som risken är högre att man överkokar sig än att man tar det för lugnt. Så jag kommer nog hålla passen lite kortare och inte allt för slitsamma. Vill helst ha samma känsla som i fjol på SM då det inte kändes jobbigt att ta i.
Kört några testvarv på min nya bana här i stan och det indikerar, som jag visat på instagram, att det lönar sig för mig att riktigt trycka hårt i uppför och sen hålla igen något i övriga partier, istället för att spara sig uppför för att försöka hålla högre fart på resten av banan.
Emil Lindgren pratade en del om det i OS sändningen, vilket var intressant, med fartstrategi. Att ha sina partier där man verkligen kör fort och försöker pressa de andra medan man har några partier där man mer kan flyta med och ladda inför nästa parti. Så jag har inte riktigt tänkt utan man cyklar väl på bäst man kan hela tiden. Men det är intressant att dela upp banan i partier efter styrkor och svagheter och lägga upp en fartstrategi utifrån det. Det blir nog viktigare och viktigare desto länge upp i placeringarna man kommer. Ska man vara på pallen blir det mer katt och råtta lek. Nere kring 20:e så är det mer bara att alla kör vad de kan hela tiden. Det märker jag ju själv stor skillnad på de lite mindre loppen där man själv kan vara med och slåss om topplaceringarna så blir det en helt annat typ av racing. Det är roligare på ett sätt att tävla där fram men också mer press och beslut. Att ligga en bit ner gör det lättare och det är bara att gasa. På så sätt är jag nog mindre nervös (säger det nu i alla fall) inför större tävlingar som SM än inför de norrländska loppen. I de mindre loppen känns kraven högre och det finns mer som kan fel så man "misslyckas".
Däremot så räknade jag ihop vilka i startlistan på XCO som "borde" vara före mig och det var ett rätt stort gäng. Kommer blir riktigt tufft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar