Race Report Fjällturen 2021

Tävling igen, kändes nästan som en primär även fast jag körde Lugnet XCO tidigare i sommar. Men just långloppsformat var de 2 år sedan man körde.

Inför

1 vecka innan start åkte jag ju på en förkylning, som jag redan ojat mig om i tidigare inlägg, kändes rätt hopplöst en tag. Men jag fick penicillin och då blev det snabbt bättre. jag kunde försiktigt öka träningen allt eftersom jag kände mig bättre. Jag kunde köra ett skapligt hårt pass som prep-pass några dagar innan tävlingen. Men jag körde det medveten lite kortare/lättare än jag brukar, eftersom jag hade upplevt att återhämtningen efter passen varit nedsatt sedan infektionen. Den sista dagen för pencillin-kuren var på tävlingsdagen! Så jag hade detta som ett stort orosmoln över hela uppladdningen, hur skulle jag reagera på 2 timmar full fart, jag var rädd att klara att gasa men att sedan inte kunna återhämta mellan efforts.

Efter startbacken har man bra utsikt

Vi åkte ned till Funäsdalen 2 dagar innan tävlingen och bodde i en stuga bara några hundra meter från starten. Dagen innan var jag ute och körde ett väckningspass där jag kollade in startbacken. Den är ca 17-18 minuter kontinuerligt uppför, även om det mesta inte är särskilt brant. Sjukdomen samt det faktum att det var 2 år sedan man körde race på långloppsformat senaste gjorde att nerverna var utanpå kroppen. Jag var ordentligt nervös dagen innan, så där så man sitter med pannan mot bordet när man sitter vid matbordet. Mycket osäkerheter som jag hade svårt att släppa. Hur skulle kroppen hålla? Hur mycket har alla tränat? Hur hårt kommer de gå i startbacken? Vilka är det ens som ska vara med och köra om det? Blev rätt jobbigt med mycket som snurrade i huvudet.

Startlistan kom först dagen innan, de flesta hade man väl skaplig koll på. Edvin Lindh stack ut som förhandsfavorit i övrigt var 5 från vårt team på plats, vilka oftast är att räkna med, samt några fler starka norrlänningar.

Jag hade två flaskor på cykeln samt 4 gel i en softflask som energi och vätska, då det bara är ungefär 2 timmar åktid så räcker det helt okej.

Eftersom starten var redan klockan 9 så var jag inställd på att inte kunna äta så mycket på morgonen utan jag åt frukosten, en tallrik gröt och mackor, på kvällen istället. Sedan på morgonen blev det bara en minimal tallrik fil och sedan bara sportdryck.

Jag värmde upp väldigt lätt bara några minuter med ett litet drag uppför för att få in lite watt i benen. Men eftersom det är lång masterstart och sedan lång startbacke med asfalt i början så kändes det inte nödvändigt att värma en massa.

Start

Mastern rullar iväg genom samhället och det känns skönt att vara igång. När den släpper efter några kilometer så är det fortfarande utför på asfalt så det går väldigt lugnt fortsatt.

När backen börjar luta uppåt så ökar trycken och jag väntar att det ska börja hetsas, men tempot är väldigt beskedligt. Det är ingen som vill sätta fart direkt utan vi rullar upp väldigt kontrollerat.

Det passar mig bra då hinner man komma in i loppet och blir ordentligt varmt. Nackdelen dock att väldigt många kan gå med och tätgruppen är säkert 30 personer på toppen. Edvin gasar lite uppe på krönet när det blir stig, men bara en liten bit. Sedan vänder det utför på roliga stigar och en del grusväg.

När vi kommer ut på lite mer platt grusväg så är det ingen som vill hålla någon fart, och inte jag heller. Så det går ihop ordentligt och folk kommer ikapp. Vi är en stor grupp och det är ganska bra stämning, rätt lugnt än. Alla är inställda på att om inte förr så kommer de bli åka av i den långa klättringen från bruksvallarna efter ungefär halva loppet.

Jag gillar dock inte de här positioneringskriget som blir i större grupper. Är inge vidare på det, eftersom jag gjort det så lite och tycker inte det är särskilt kul. Jag försöker inte vara passiv utan tar mig framåt i gruppen när det går, men hamnar ändå en bit bak emellanåt, hade de väl blivit tryck i front hade det kunnat bli ett problem, då jag var på gränsen långt bak ibland. Men hela första timmen var de väldigt lugnt. Alltså vi cyklade väl på men det krävdes ingen fokusering för att bita sig kvar direkt.

Hill climber

Se om ni kan hitta den avgörande backen på drygt 250 hm i banprofilen nedan *wink wink*:

När vi väl kom fram till klättringen så började det bli lite mer tryck och man fick för första gången ta i i lite längre perioder. Jag låg där kring 3-5:a och bara följde med, hade ingen ambition att försöka driva tempot själv utan var rätt nöjd med att gå med tätgruppen. Väntade hela tiden på någon attack. Det hade kunnat gå betydligt hårdare innan jag hade behövt släppa också. Det var relativt kontrollerat. När det blev flackt igen var de inte direkt någon som ville fortsätta trycka på. Mot slutet på klättringen var det jag, Edvin, Niklas Henriksson från teamet samt Stefan Tengman från Northern XC som var kvar i täten, och bara strax bakom låg Blom. Trodde han skulle kunna ansluta på platten men visade sig senare att han hade punktering som han fick stanna och fixa. Men det var väl också del av anledningen att varken jag eller Niklas ville sätta någon fart. Det kändes dock riskabelt att inte hålla kvar i tätgruppen. Kanske hade vi tjänat på att trycka på ännu mer, både jag och Niklas kändes rätt pigga, men Edvin hade vi nog inte blivit av med ändå.

Tengman ska ha cred för han var uppe och gjorde mer än sin beskärda del i front. Själv var jag rätt passiv och höll mig i bakgrunden. Kikade bakåt nu och då och det var inte allt för långt till dem bakom, tror det var Lillpers och Södergren.

När det vände utför så körde Edvin som en furie och fick en bra lucka mot oss övriga. Det var ganska läskigt att köra den väldigt snabba stigen ned där det ibland var högt gräs och ibland kom nät lagda över blöta partier, skulle de ta tvärstopp? Eller ligger de en stor sten i gräset? Särskilt när man ligger efter någon krävs fokus och lite mod. Fick ligga först en bit och då kunde man köra fortare.

Klippen nedan visar luckan till Edvin. Här är det kanske 15 km kvar eller något sånt.

Vi körde väl på hyfsat bakom och i någon mindre knäppa fick Tengman lite krampkänning och släppte iväg mig och Niklas lite. Vi började skymta Edin längre fram och rätt snart var vi ikapp honom. Jag vet inte om han bara blev less att cykla ensam eller vad som hände men det kändes som han väntat in oss. Det är en lätt avslutning och han har ju bra spurt så han var kanske trygg med att göra så.

Just eftersom sista 10 km var väldigt lättcyklat grusvägar och breda grusade stigar så var det svårt att kunna skapa något där. Tengman kom också ikapp oss igen. Minsta insats så hade man ju direkt fått dra hela gänget, och så tänkte nog alla för det kändes som vi alla var inställda på spurt. Jag hade gärna haft den lilla avslutande backe som varit i banan tidigare år, även om det är oklart om det förändrat något, så hade det blivit ett intressant inslag.

Man var ju rätt vaken ifall någon som skulle dra på, men det var en lugn avslutning. Jag var uppe och drog någon kort period, men det var ju inget tryck utan man mosade väl på lite sweetspot. De sista 3-4 km var det mest utför på grusväg, väldigt lättåkt. Lite orolig att de skulle komma ikapp bakom, men de var ingen som syntes till.

Jag hade inte sett avslutningen så visste inte alls hur det skulle se ut när vi kom in mot målet. Hade bara distansen på cykeldatorn att utgå från. När vi kom in på någon golfbana där så ökade trycket lite men jag lyckades inte placera mig bättre än 3:e man. Sen kom en märklig markering med pilar åt båda håll, som för att indikera att man skulle köra mellan två stolpar, och direkt därefter så kom en tvär kurva och då var vi på upploppet. Först när jag såg målbågen insåg jag det och började veva igång en spurt. Edvin som låg först in i kurvan var redan en god bit framför oss så vinsten var körd, som väntat. (För de läsare som inte är så inlästa på resultat så är han regerande svensk mästare i sprint.) Min ben var riktigt stumma, värre än jag trodde. Krampade här och där och det var mycket vilja och lite skönhet i den spurten. Men jag och Niklas hade verkligen en kappkörning hela vägen. Vi slängde båda fram hjulen, som man sett på TV, vi tänkte inte på att chipet satt på hjälmen ;)

Niklas slog mig och blev 2:a och jag blev 3:a!

Hela resultatlistan kan man se här.

3:a är jag riktigt nöjd med på dagen. Hade varit kul bli 2:a men då det var en teamkompis kändes det inte lika synd att bli 3:a. Det kändes skönt att kroppen var så pass med i matchen att man kunde vara med hela vägen. Och dessutom att jag inte kände mig särskilt pressad, utom i kortare perioder. Speciellt centralt var man inte alls särskilt sliten, men trots att det var rätt lugnt både i början och i slutet så var ju benen rejält "krampiga", efter målgång tippa jag av cykeln och båda vader och lår krampade efter spurten. Blev lite förvånad att benen tagit så mycket stryk trots att stora delar känns kontrollerat. Jag hade bara druckit ungefär en flaska och tagit ca 1.5 gel. Så jag låg lågt både i energi och vätskeintag och de kan ju såklart påverka krampläget.

Även om jag inte var så där uttömd som man kan vara efter längre lopp så kändes det dagen efter att man tävlat. Var ganska spak i kroppen då jag var ute och rullade. Så även om jag säger att det gick lugnt här och där så var de ju tävling.

Bra bemanning från Team Advania OIK Elit

Eftersnacket

Analys

158 i snittpuls är precis i botten av Zon 4.

Snitteffekten var otroligt låg, 240 watt! NP blev 284 watt. Visserligen låg jag väldigt inbäddad första halvan och drog inte hårt eller mycket på slutet heller, men att effekten skulle vara så låg tycker jag verkar märkligt. De andra i tätgruppen som jag kikat på hade snitteffekt kring 280 och NP kring 300-310, vilket jag tycker känns mer normalt för ett sånt race. Jag undrar om jag startade om datorn efter uppvärmningen och att det blev något med kalibreringen.

Startbacken är ett segment, 17 minuter, och där var snitteffekten 310 watt, vilket verkar rimligt baserat på hur det kändes. Hill climben i bruksvallarna så är segmentet ungefär 12 minuter och där var min snitteffekt låga 330 watt! Snittpuls 168 (tröskel) är högt för 330 watt också. Jag kollade de andra 4 i tätens effekter och de låg mellan 370-400 watt! Visst jag kanske väger lite mindre än Edvin och Niklas men 70 watt? Jag var aldrig i täten i backen men det går ju inte så snabbt att vinden borde inte vara någon avgörande faktor just där. Jag vet inte, det verkar märkligt. Även om NP säkert var högre så lät det lite lågt.

W' balance visas nedan. Hill climben sticker ut där det kostar lite, men med så låg effekt så håller den sig ändå rätt "lugn".