Race report Lugnet XCO 2021

Helt slut i kroppen! Man blev riktigt mörbultad i hela kroppen av 6 varv på den klass-banan de har på Lugnet!

Alla foto @dahlgce01 på instagram

Inför

Hade en väldigt bra uppladdning, fick sova bra (mer än vanligt som småbarnsförälder) och kunde äta mycket bra också. Fick nästan hålla igen för att inte äta för mycket. Jag hade också en bra känsla i kroppen, inte trött, inte sliten, utan bara laddad. Det var dock väldigt mycket pollen, bilen blev helt gul efter bara några timmar. Man fick som en rosslig hosta och nysningar nu och då.

Var alltså inte så gräsligt nervös. Att vi startade så sent som kl 15:10 är både bra och dåligt, det är skönt att kunna ta det lugn på förmiddagen och sova ut utan stress och kunna äta bra, men sen blir det lite långa timmar där att bara sitta och vänta. Blev mycket slösurf på mobilen och spela schack och dylikt för att få koncentrera sig på något annat.

Vi testade banan kvällen innan när vi kom fram, men först fick man först sprätta upp nya teamkitet! De sitter super och härligt med lite mer färg! Jag har i år valt att inte tävla i speedsuit eftersom man har mer användning av bibs + tshirt, och fickorna är väl tighta på speedsuiten så på längre lopp där man har nått med sig är t-shirt bättre. Men tävlar i en meshtröjja som är grym! Men de bästa var byxorna var otroligt sköna, bioracer epic bibs.

Redo för banrek!

Vi körde igenom alla hinder och satte den avslutande hopplinjen så allt kändes lugnt med de tekniska. Det var väldigt stenigt och löst så punkrisken kändes stor. Jag satte i lite högre tryck än vanligt både fram och bak. Prognosen var också att de skulle vara varmt på tävlingsdagen och det är man inte direkt van, har knappt kört ett pass utan mössa!

Uppvärmningen blev relativt lugn, trampade runt 40-50 minuter med lite tryck uppför en backe där för att veva igång systemet.

Energiplan

Hade laddat otroligt bra inför. Planen var att ha ca 3 dl vatten på cykeln och så byta den vart annat varv. Alltså 3 dl/ 30 min, givet att man får i sig allt vilken man aldrig får. 40 gram kolhydrater i varje flaska skulle ge 120 totalt + lite gel. Sedan vissa varv skulle jag ta vatten och dricka samt hälla över mig och vissa varv ta gel. Det blev inte så mycket tagit ur gelen, kanske 1/5 det var så varmt att det kändes mer värt att plocka vatten även om de bara var för att hälla på sig.

Uppskattningsvis fick jag i mig drygt 100-120 gram kolhydrater på 90 min vilket är helt okej, kring 70 gram/h. Lite i underkant, men den banan är verkligen svår att drick på. Det är några få ställen, mest på stadion, kanske skulle behövt tryck i mig ännu mer just där, passat på. Men på 90 min blir det inte helt kritiskt att nå 90-100 gram/h som på längre lopp.

Start

Juniorerna startar tillsammans med elit i detta race, så vi var drygt 70 på startlinjen!

Precis som jag gissat hade jag seedning 11 vilket betyder 2:a led (8 på varje led). Detta måste jag dock säga att jag förvaltade hemskt dåligt, där har jag verkligen något jag behöver vässa. Och där kommer ju bristen på färsk tävlingsvana in i bilden.

PANG

Jag sätter väl igång och trampar iväg i ett skapligt högt tempo, men det jag underskattar är att ALLA kör absolut 100% maxsprint uppför asfaltsbacken i startloopen. Som ni ser i bilden ovan så tappar jag 30 meter på...30 meter (jag är precis längst ut till vänster). Det bara swooshar förbi folk bakifrån både juniorer och elit. Jag inser detta efter 150 meter och därifrån kör jag mer aggressivt, men det är tyvärr redan för sent vid det laget följs hela klungan längst startloopen och de är svårt göra något åt placeringen. Efter startloopen är jag kanske placering 30-35. Jättedumt eftersom den första klättringen är smal och köbildande så tappar man fort mycket tid för varje placering du har framför dig.

Efter att tagit mig upp första gången, med mycket irritation när folk blockerar varandra och nån sätter ned foten så den efter måste hoppa av osv, så börjar det rulla utför. Redan i början av det tekniska backen så hör jag hur det klingar till från bakfälgen, måtte det inte vara punka tänker jag! När man ligger tight på den framför så hinner man inte se alla vassa stenar och någon av dessa måste jag träffat. Några kurvor senare känner jag precis det jag inte vill känna, däcket kränger.

Punktering!

Vrålar något i vrede. Jag har insert i bakdäcket och det går förvånansvärt bra att rulla på det, det är i kurvorna man får ta det lugnt så det inte släpper. Samt försöka undvika de värsta stenarna. Jag tappar bara kanske 5-7 placeringar i själva backen, och efter backen kommer teknisk zon, som tur är. Jag har ett bakhjul i zon och vi byter det relativt kvickt, även om det såklart känns som en evighet och adrenalinet pumpar medan jag försöker få loss axeln. Hjulet på och iväg! Det är några få åkare kvar efter mig, men de flesta är långt borta vid det här laget. Jag får en tillfällig dipp och det känns så tråkigt att nu inte kunna få ett bra resultat. Men loppet är långt och utmaningen blir istället att se hur många jag kan hinna ikapp. Att det är många juniorer på banan underlättar faktiskt eftersom man har fler ryggar att jaga. När jag kör om en åkare så ser jag genast en ny rygg en bit fram som jag kan sikta på. Hade de bara varit elit så hade de nog varit ensamt långa perioder.

Det första varvet från hjulbytet blir väldigt ryckigt. Jag är ivrig och stressad, vill ju om så många som möjligt, men kan samtidigt inte köra allt för hårt och sen tappat på slutet. Och att passera kräver alltid extra energi även om man är snabbare än den man passerar. Det krävs ofta en liten push för att komma om, och hamnar man bakom kan man bli bromsad en stund innan man tar sig förbi. Både utför och uppför i det tekniska är rätt svårt att passera Jag blir väldigt trött av det ryckiga tempot och känner inte att jag hittar mitt eget tempo. Efter 2 varv känns det oklart om jag ska orka hela vägen?

Men där på varv 3 blir det lite glesare med folk och jag kan börja hitta ett bestående tempo, där man faktiskt kan återhämta sig i vissa delar.

Eftersom banan är så väldigt teknisk utför så kan man inte vila på samma sätt som man gör på andra banor. Utan man måste jobba med hela kroppen hela tiden. Ja, det finns några partier där de är lite plant och man kan rulla några sekunder.

Juniorerna har annan nummer serie än elit så att jaga juniorerna är egentligen ointressant men de hjälper att se en rygg, men då det dyker upp en elit-skylt längre fram så växer motivationen. Okej, kan jag komma ikapp innan det här varvet är slut?

Jag har ingen aning var jag ligger, men tycker inte jag tagit om så många och jag hör hur långt framför täten är från stadion.

Känner mig ändå rätt bra under loppets andra halva, orkar hålla ungefär samma fart och även om det blir glesare mellan omkörningarna så blir det någon ny placering här och där.

På näst sista varvet tycker Henrik Jansson upp bakom mig, då han haft eget materialstrul. Jag tänker att detta kan bli en bra rygg att hänga på. Första gången uppför branta backen så drar jag faktiskt ifrån honom lite, däremot kör han ikapp mig igen utför. Sedan orkar jag inte riktigt hänga med honom sista varvet och tappar 14 sekunder. Även Edvin Lindh har haft krångel och kommer om mig på sista varvet, men där går det betydligt snabbare och det är inte på kartan att hänga på, han låg kring 5:a hela loppet fram tills krångel, så det är en annan fart.

På sista varvet kommer jag ikapp och förbi Emil Linde och får faktiskt gasa lite in mot stadion för att han inte ska få känning. Ligger på in mot mål och går i mål som 20:e totalt. Då är det 3 juniorer före mig vilket ger placering 17 i elitklass.

Efter målgång är jag helt slut. Kroppen är som skickad genom en torktumlare. Ryggslutet är rejält stumt (och är fortfarande dagen efter) och det nästan snurrar i huvudet när jag sitter och blundar på asfalten. Nog var de en riktigt premiär alltid!

Såklart tråkigt att klanta till med en punktering, och i så kritiskt läge just i början, sämst i början eftersom det blir inte bara tid utan massor av placeringar! Men givet det utgångsläget är jag ändå helt klart nöjd med 17:e plats! Men det finns hopp om att kunna klämma in några placeringar till om allt stämmer. Chansen finns redan om 5 dagar i Borlänge, där en helt annat bantyp med snabb och lättåkt bana. Tills dess får jag nog tänka till vad de gäller starten också. Jag måste tänka lite mer motocross och lite mindre att "nu sätter vi igång lugnt och fint så kan alla hitta sitt tempo innan vi kommer igång". Där blir det också premiär för XCC Short track, något som troligen passar mig otroligt...nej. Det är ju bara som den värsta delen från ett XCO lopp =)

Dagen efter

Kom i säng kl 02 igår och vaknar upp till en hel familj som är förkylda. Båda barnen hemma och VAB. hela resan hem så hade både jag och Andreas lite sån här tempohosta fast in den torra varianten utan mer rosligt, och jag tyckte de kom när vi passerade löv och sly längs vägen. Jag nös också en del i bilen, så kanske blev de lite pollen chock när värmen slog till och träden släppte allt. Svårt att skilja på pollen eller bara god old vara sliten från race.

Jag är också ordentligt stum i ländryggen idag, klart gå från att mest trampa väg till 90 minuter komplett stök var inte kroppen helt van med. Idag har jag lagat punkan, de var sådär jobbigt både uppe på däcket och nere vid fälgkanten. Har pluggat båda, de svåra med plugg vid fäljkanten är att den i sin tur kan göra att däcken inte tätar. Får se om jag får till det sen. Nu har jag i alla fall bytt till thunder burt bak inför Borlänge, där speed är melodin.

Brukar gilla att rulla dagen efter tävlingen men velar ännu för idag. Känner mig hängig, känns nått i halsen. Jag kan inte skilja på om det är pollen, sen kväll i bilen, dagen efter race eller om jag i värsta fall håller på att få samma förkylning som övriga familjen brottas med. Försöker inte oroa mig utan tar nog och vilar idag och ger kroppen en chans att absorbera helgens bestyr.

Analys

Kikar man på mina varvtider så ser man att jag hade en rätt jämn fart ändå.

17:19 15:11 15:06 15:12 15:25 14:56

De sista varvet är faktiskt mitt snabbaste. "Kisar" man lite när man kikar på listan över allas varvtider kan man ana att det finns potential för några placeringar till. Jag tappar ungefär 1:30-2 minuter på punkteringen på första varvet.

Effekten är typiskt XCO, av eller på. 30% av tiden över CP.