Dräpt av 3-1:or stressad tröskel

Förra veckan hade jag en lugnare vecka, det blev bara ett enda pass med intensitet, resten mest cruisa runt.

Jag har ett samarbete med Umara som länkas i inlägget.

Jag behövde det, jag var rätt krokig från 3 veckors-blocket innan. Sista veckan hade jag 3 dagar med tuffa intervaller på varandra och jag var verkligen slut.

Lite tankar om belastning. Jag tycker det är lättare att ta ikapp missad belastning än att ta ikapp missad återhämtning. Vad jag menar är att om jag är lite osäker på hur sliten jag är, inte alls är sugen på att träna, ja, då kan man ju kvittera ut en extra vilodag, eller kraftigt sänka belastningen (tid el intensitet) för den dagen. Den extra återhämtningen "lagras in" och du kan nu utföra mer eller hårdare arbete längre fram. Särskilt om du också får tillbaka lite av motivationen och vilja att pressa dig! Så om du tog en extra vilodag så kan du nu ta 2-3 dagar där du kör lite mer fokus och lite hårdare. Kör några extra intervaller på intervallpasset och förläng distanspasset med 30-60 min. Vips så har du utnyttjat den extra vilodagen och på så vis inte förlorat något på att du tog den. Om man däremot alltid ska trycka in det där lilla extra och absolut inte vill vila eller sänka belastningen. Ja, då hamnar man i värsta fall där man aldrig riktigt orkar träna bra. Jag tycker det räcker med bara 1-2 veckor av liiiite för hård träning så räcker det inte längre med en extra vilodag för att komma tillbaka till att det känns motiverande och lättsamt att träna hårt igen. Det är något jag funderat en del på på slutet. Hellre vila för tidigt och få igen hungern och drivet, än att vila lite för sent, för att man måste och sen ändå inte riktigt komma tillbaka till 0 med en motivation att driva på.

Nog om det. I måndags så började jag alltså ett nytt block efter min återhämtningsvecka. Jag klev på direkt med favoritpasset inomhus 2x24 minuter 3-1:or (stressad tröskel). Eftersom jag hade några lugna dagar innan så var jag inställd på att verkligen pressa mig och hade tänkt sikta på effektrekord på just det passet. Mitt tidigare PR ligger på 378 watt så 380 kändes som en naturlig, ja nästan magisk, gräns att nå. 4.1 kg i korgen och en snittkadens på 93 ger 381 i snitt och det var där jag la ribban. Inför ett sånt pass tar jag U Intend som innehåller flera aktiva grejer, men framför allt koffein. Under passet använder jag sportdryck, också den från Umara.

Kände redan första 3:orna att detta blir jobbigt. Låg ungefär som vanligt i puls men benen hade lite kämpigt. Kändes inte helt som vanligt, i block-vilan fick jag faktiskt gå på toaletten, det har väl typ aldrig hänt! Sen andra blocket så var de riktigt tufft. Började få ont i huvudet. Det brukar jag heller aldrig få oavsett hur hårt jag kör.

När jag kom till de tre sista 3:orna i blocket så var jag riktigt krokig. Det blev ett par gånger så att jag slutade trampa och fick verkligen ladda om och bita ihop att KÖR NU! Mellan sista 3 så var jag nästan yr och vimsig när jag satte mig upp och släppte styret. Fick hålla i väggen. Jag tappade effekten där och sämsta 3-minutaren blev ~15 watt under målet, sedan lyckades jag slita de två sista. De var fortfarande under målet men bara några watt. Det var inte centralt begränsande, utan det var benen som stumnade. Jag orkade inte ligga kvar med pulsen på samma nivå.

Puls och kadens 2x24 minuter 3-1:or stressad tröskel

Efter passet rullade jag utan motstånd 20 minuter innan huvudvärken släppte, mådde verkligen inte bra. Som tur var så räckte snitteffekten till ett PR, det blev 379 watt till slut. Ett PR med 1 watt. 380 får finnas kvar som mål framöver.

Visst ska de vara jobbigt att nå PR, men måndagens pass kändes inte normalt på flera sätt. Jag funderar om det kan ha att göra med pollen eller något sånt. Jag har varit ganska "nysig" senaste dagarna och lite småsnuvig. Skulle kunna vara det, men alla träd ser helt döda ut ännu så jag fattar inte var de kommer ifrån. Är det pollen eller dylikt så har jag nog ett bra PR till i kroppen bara kroppen får va normal.

Tisdagen följde jag upp med 10x4-1 på 60 kadens. Snitteffekten där blev 339 watt och då var jag aldrig uppe i tröskelpuls på hela passet. Snitteffekten på sista intervallen var 7 slag under tröskel. Så det kändes rätt bra att kunna trycka de så obehindrat. Visst benen får slita lite på låg kadens, allt eftersom muskelfibrerna tröttas ut och nya får aktiveras, men centralt under kontroll.

Dagen efter dessa två kvalitéts pass blev det zon 2 rull, där jag var ute och letade efter några ställen där stigar brukar kunna kika fram. Det var fortfarande en bit kvar tills dess man kan cykla stig, men efter lite forcerande kunde jag cykla några meter stig, och visst hade man ett stort leende på den sträckan!