Inför
Jag var ju väldigt osäker på kroppen inför racet och jag har aldrig testat en sån uppladdning inför ett race som sen faktiskt blev av. 3 dagar innan tävlingen, onsdag, torsdag och fredag så blev det helvila. Både torsdag och fredag så hade jag lätt ont i halsen på morgonen och kvällen. Jag har också börjat tracka HRV och där har jag legat på väldigt hög belastning dessa dagar, trots vila. Men jag har för lite data som baseline så det var svårt att basera några beslut på det. Men det stämde ju väl med känslan jag hade i kroppen att jag drogs med något. Så tanken var att ett pass kunde göra mer skada än nytta. På lördagsmorgonen innan tävlingen kände jag efter otroligt noga. Men det fanns inget kvar i halsen utan kroppens kändes klart bättre än på fredagsmorgonen. Det var bara den sedvanliga ångesten i kroppen. HRV indikerade hög belastning men nerverna tror jag kan flippa ur den mätningen. Jag hade försökt att hela tiden vara inställd på att köra eftersom det är lättare att ställa in i sista stund än i sista stund börja tagga till för race.
Under de 3 dagarna hade jag buffrat med rödbetsshots från Umara och tog även på lördagsmorgonen den sista dosen. I övrigt laddning som vanligt inför. Extra mycket kolhydrater sista dygnet, extra lite fibrer och fullkorn för att hjälpa magen maximera upptaget.
Det hade varit lite sistaminuten DNS i startlistan. Mest noterbart för topplaceringarna var att Viktor Knutsson och Marcus Dorsch inte kom till start trots att de var anmälda. Att Marcus inte körde fick jag veta första 2 minuter innan start. Från Team Hi5 var vi jag, Henrik Blom och Andreas Vikström på startlinjen.
Uppvärmning
Skönt med hemmarace och vi kom till arenan ca 1 timme före start och sedan blev det en hel del snack och sådär och jag fick liksom påminna mig själv att just det, nu måste jag ju börja värma upp. Körde 25 minuter runt på vitberget och hade några drag upp mot 400 watt ett par gånger. Inga problem att komma upp i puls utan den steg snabbt och lätt vilket var väntat efter lite förkylningskänningar och ingen träning dagarna innan. Jag var mest orolig för att totalt chocka kroppen i starten.
Race
Jag stod mitt på stigen i starten och kom därmed första till första backen och fick välja fart i inledningen. Jag tycker det är stressande att ligga först. Man vill inte spränga sig själv direkt, samtidigt vill man inte att de bakom ska tycka att det går för långsamt så de får ligga och vila och vänta på attack. Jag försökte köra lagom hårt så det var rejält jobbigt men ändå "hållbart". De första 2 minuterna låg jag kring 450 watt vilket såklart tvingar kroppen att vakna till rätt snabbt. Därefter är det in på stig och då är det bara fortsätta ligga på även om effekten sjunker något.
Starten |
Jag hade täten första halva varvet och redan där hade vi blivit en trio i täten med mig Blom och Wincent. Ut på andra halvan av första varvet tog Blom över farthållningen. Där började nog min jobbigast period i loppet mentalt. Det kommande varvet.
Tvivlen på kroppen baserat på bristen på uppladdning gjorde att jag hela tiden för "återcommita" till loppet och inte vika ned mig. Väldigt mycket self-talk med och mot mig själv. "Oj, nu kör han hårt", "orkar du det här tempot så länge?", "Jag kanske får släppa iväg dessa två och köra själv för 3:a". Hela tiden fick jag mota dessa tankar och tvivel och bara fortsätta hålla trycket. "Kör på! Det är inget fel på kroppen", "Kroppen orkar om du bara pressar dig". osv. Blom är stark på att ligga och mosa marschfart men vi hängde väl med skapligt, det blev några meter mellan oss vilket indikerar hur hög farten är. Bilden nedan illustrerar avstånden mellan oss vid första varvningen.
Varvning 1 |
Det är så länge kvar med 2 varv men då vi kört ut på varv 2 från arenan kändes det som att okej, det är farten som gäller och den kan jag hålla om jag sliter. Jag upplevde att där det var utför tjänade jag på att ha hemmabana och att jag kan varenda sten i backarna. På platten är Blom stark att ligga och mata och där hade jag min jobbigaste del att hänga på. I uppförsbackarna gled jag ikapp till mindre ansträngning relativt. En högre effekt möjligen men jag behövde inte slita lika mycket där.
På andra varvet punkterade tyvärr Michael Wincent bort sig, något vi inte märke då, men vi märke att vi var ensama jag och Blom.
I den branta backen i slutet på varvet kände jag att jag skulle ha min chans där sista varvet, bara jag kunde hänga med tills dess. Jag var osäker på Bloms taktik om det var rent att på hög grundfart nöta ut mig eller om han hade något ess i rockärmen, jag utgick från det senare. Han driver hårda accelerationer upp ur sadeln efter kurvor och jag släpper iväg lite men gnetar ikapp det över en lite längre sträcka.
När vi går in i det sista tekniska stigarna ner mot stadion så fastnar jag lite bakom en "lap traffic" som vi varvar. Det gör att Blom får 20 meter på mig. Det är väldigt stressande för att jag tänker att det är surt att de ska avgöras på en sån skitsak. 20 meter är rätt slitigt att ta ikapp när vi båda ligger i "full fart". Bilden nedan visar avståndet vid sista varvningen.
Varvning 2 |
Avståndet krymper lite i stigningen ut från arenan men det som verkligen gör att jag kommer ikapp är den snabba utförskörningen halvvägs längs varvet. Där missar Blom bästa linjen på något ställe och jag träffar den vilket gör jag att jag kommer ikapp och nu ligger på hjulet igen. Jag är dock stressad och trött och pedalerna slår i stock och sten och jag tappar precisionen i allmänhet och det känns klumpigt i delar. Men det är nog så för båda för jag ser samma saker hos Blom. Från dess att jag återansluter har jag bara en sak i huvudet, var med till sista backen, där avgörs det.
Vi är tillsammans i början av backen och jag ligger i rygg tills dess att backen öppnar upp och blir lite bredare i det brantaste delen av backen. Där gör jag min attack och skickar på det som finns! Jag tittar inte bakåt förrän backen viker av in på en stig och det blir en platt hylla innan sista delen av backen. Jag har fått en lucka på 10-15 sekunder och nu är det bara att släppa på allt som finns kvar in på mot mål för att inte öppna upp för någon vändning. Sista 5 minuterna blir alltså max, såklart! Men det är bara de första 3 som är uppför resten är lätt utför. Jag återkommer till lite siffror på sista backen!
När jag kommer till upploppet har jag fortfarande marginal bakåt vilket gör att jag hinner fira lite!
Det är en skön känsla att äntligen vinna hemmatävlingen, 3:e gången gillt! Särskilt eftersom fjolåret blev en 4:e plats där jag inte alls hängde med i just sista backen så var det skönt att nu få avgöra där.
Blom gjorde givetvis ett hästjobb med farthållningen i 2.5 varv, han erkände efteråt att huvudmålet var att sätta teamet i topp med en så rejält lucka som möjligt bakåt, något vi lyckades med då vi hade ca 3 minuter till 3:e man Stefan Tengman från Northern XC. Den fart Blom höll var ju vid flera tillfällen på vippen att knäcka min för dagen tvivlande skalle.
På hela racet fick jag i mig kanske 2-3 munnar sportdryck. Ganska dåligt att inte fokusera på det i de få tillfällen där det faktiskt går att dricka. Sluttiden blev kring 1.04.
Något jag får påminna mig själv att komma ihåg när det känns olidligt är att du vet aldrig hur det känns för den framför. Denne kanske precis gör en fartökning för att skapa en lucka och få DIG att tvivla. Det känns alltid som jag själv är helt på gränsen, men att den som håller farten bara ligger i sin tröskelfart och kommer fortsätta så för evigt. Men så är det givetvis inte, det är också något att komma ihåg när man ligger först och håller farten, det är väldigt stressande att ligga bakom när det går hårt, för man vet aldrig när den där andningspausen kommer. För eller senare kommer det oftast en minut där det inte går hårt och där man hinner omgruppera. Det gäller bara att hålla ut tills dess.
Afterrace |
Mycket tankar och analyser som ska luftas efter loppet.
Efter loppet var jag helt släggad hela kvällen. Mycket mer sliten än efter OXC och mer likt när man kört 3 h tävling. Känslan var att jag bara ville ligga och titta rakt upp i taket. Under själva loppet kändes inte kroppen begränsad men återhämtningen kändes inte helt normal. Jag hade också en "tempohosta" utav rang som också skickade upp en del slem så nog blev det en chock för kroppen alltid. Dagen efter på söndagen var jag ute och rullade 90 minuter vilket var skönt men det kändes att kroppen behöver återhämta. Det blir nog att fortsätta ta det lugnt med träningen och balansera vila med pass att känna på kroppen under veckan.
Det var i alla fall precis det resultat jag hade önskat inför SM. Att få känna att kroppen finns där trots lite extra vila. Under veckan blir det som sagt taper träning och nu också balansera så man inte drar på sig nån mer skit nu och helst hinner bli helt kvitt detta. Jag skulle ändå vilja ha in något nyckelpass under veckan för att verkligen tro på en SM-start.
Analys
Snitteffekten för hela loppet är 260 watt och NP kring 310 watt. Jag blir själv chockad av hur lågt snittet är baserat på hur jobbigt det ändå är. Snittpulsen var 169 slag vilket är 2 över min "tröskelpuls" (vad nu det är). Sista 5 minuterna hade jag en puls kring 176 (94%) i snitt.
Nedan visas effektfördelningen både i 7 effektzoner och i polariserade effektzoner.
Effektfördelning |
Effektfördelning polariserade effektzoner |
Nedan visas hur W' utvecklas under loppet. Denna blir svårbedömd vid teknisk stigcykling. Den baserar enbart på rena watt och dessa är ju alltid relativt låga. Men man ser ju var watten trycks in.
W' bal stress |
Sista backen är ett segment, WMR Klättringen, och där kan man säga att tävlingsfart ifjol och i år är kring 2:40. Då jag körde mitt maxvarv på WMR innan OXC så körde jag på 2:24. De första två varven körde vi på 2:40 och 2:47 i år. Sista varvet körde jag på 2:16, det är en riktigt bra tid! Snitteffekten 418 watt, men då är det en längre platt sträcka på stig i mitten. 2:16 är bara 8 sekunder långsammare än mitt eget KOM där jag kört den som intervall med vila före och efter. I den första branta delen av backen är effekten kring 480 watt i snitt över en minut.
Bra och utförlig race report Johannes! 👌
SvaraRaderaTack Stefan, och bra kört!
Radera