Jag var ungefär lika nervös som jag alltid är. Kände av det kvällen innan och givetvis hela morgonen. Men det gick ändå helt okej. Hade jag inte varit nervös hade nog blivit mer fundersam. Ändå slog mig tanken i bilen på vägen dit, varför håller man på när man mår så dåligt vid själva huvudnumret? Svaret finns efter målgång och givetvis under själva racet då det är riktigt häftigt att pressa sig tillsammans med andra.
Förberedde mig på ungefär samma sätt som jag alltid gör. Jag tog rödbetsshot dagen innan och på morgonen. Ska väl buffra några dagar egentligen med ides inte det. Sen tryckte jag i mig mycket kolhydrater kvällen innan för att inte bli så beroende av en bra frukost, vilken jag sällan kan äta på morgonen. 2 mackor och mjölk och sen en sportdrycksflaska (U Loader) att sippa på under bilresan.
Jag blev dock så trött i bilen att vi fick byta så Elin fick köra sista halvan. Dels hade jag vaknat någon timme innan klockan och dels så är de där kroppens försvar mot nerver att den försöker somna för att dämpa stressen. Jag sov gott en stund i bilen iaf. Vi var på plats rätt tidigt så jag hade tid att komma ur mitt koma.
En timme innan start drog jag i mig en U Intend och en 100 mg koffeintablett så totalt 225 mg koffein.
Riktigt kul att vara på ett tävlingsområde och känna adrenalinet och spänningen igen!
Uppvärmning
Som uppvärmning körde jag första stigen som också agerade sista stig, jag körde den baklänges en bra bit för att känna igen avslutningen. Däremot skulle jag nog körde ändå lite längre för att se de sista avgörande lägena att positioner sig, men men. Strax innan tävlingsgenomgången körde jag 2-3 kortare drag (1-2 min) upp en bit över tröskel så pulsen hann upp i 80% i alla fall. Sedan mot startområdet för genomgång och uppställning.
Race
Det var ett bra startfält givet att de bara vara 45 stycken. Vi från Team Hi5 hade 5 åkare till start (Jag, Enberg, Sehlstedt, Vikström och Knutsson) hela Northern XC var på plats och från Team UV Michael Wincent. Sen ett gäng andra duktiga cyklister givetvis.
 |
| Uppställda på startlinjen! |
Starten gick och det gick snabbt längs elljusspåret men inte sådär våldsamt som de kan vara ibland. Jag låg bekvämt med som 4:e man. Första 5 min var snitteffekten kring 300 watt så det var perfekt för mig att hinna få upp lite arbetspuls utan att vara över tröskel så mycket. Precis innan spåret blir stig är det en liten backe och där kördes de för positionerna (700 watt 20 sek). Jag kom in som 4:e man på den första stigen efter Marcus Dorsch, Henrik och Michael Wincent.
Nu satte Marcus upp ett hårt tempo vilket passade mig perfekt. Det var bara att bita tag i hjulet framför och så bara ösa. Efter bara några hundra meter kraschade Wincent och så var jag 3:e man. Det är säkert 10-15 minuter innan man kommer ut på lättare partier där man kan se sig om. Redan där hade Marcus, Henrik och jag blivit en lite tätgrupp om 3 med en lucka bakåt. Det gick verkligen hårt, mycket hårdare än man kör på en "vanlig" längre tävling. Känslan var att det var oklart om man skulle hålla detta tryck hela 20 km. Samtidigt spelar det ingen roll utan man kör ju tills man inte orkar mer och så dör man så sakta som möjligt bara. Känslan var att vi körde maxfart hela tiden, och då menar jag inte som att man pacear för ett 50 minuters segment. Utan snarare att vi körde maxfart 10 minuter första 10 och sen körde vi 10 minuter till så snabbt som möjligt o så vidare till mål. Effektdata är lite svårbedömd från en sån här teknisk bana då vilken stig man är på spelar stor roll för vilken effekt som ska ansas hög. Återkommer till siffrorna längre ned.
Marcus gjorde bra jobb i front och eldade hårt. När vi kom ut på en kort sträcka grusväg ville han ha hjälp och jag gick upp och gjorde lite jobb. Så snart jag vinkade fram nästa så gjorde Marcus en fartökning och fick 10 meter på mig och Henrik. Han fortsatte trycka på och det gick lätt utför på eljuspår och lättåkta partier vilket troligen gynnar hans högre absoluta effekt som en lite större åkare. Men luckan var relativt konstant så vi låg och maxade allihop en bra bit.
Under hela loppet fick jag i mig 2 slurkar sportdryck, fanns ingen tid! Jag stressade inte över det då det på ett så kort lopp inte spelar så stor roll egentligen.
 |
| Flinstigen och nog flinar jag alltid? |
När stigarna åter blev av lite stökigare kvalité så kom vi tillslut ikapp Marcus igen och där gick Enberg upp och la sig efter Marcus och jag låg 3:a. Nu var det inte särskilt länge kvar på racet. Under hela loppet var det kanske 2-3 minuter där det gick lite lugnare så man kunde andas ut lite.
I det här skeendet blev jag lite för passiv, när jag ser i bakspegeln. Jag avvaktade lite vad de andra skulle hitta på och gjorde ingen ordentlig effort att plocka någon position. När man ligger som 3:e man efter stig så är det svårt att komma upp i tät. När jag började känna igen avslutningen var vi redan inne på sista stigen. Här sjönk trycket något och jag misstänkte att Marcus började kraftsamla för en långspurt längs elljusspåret. När stigen blev lite bredare på ett ställe stötte Marcus i något och Henrik gjorde sin attack och kom förbi och fick några meter.
När vi sekunder senare kom ut på en kort bit väg innan den absolut sista stigen så attackerade även jag och lyckades komma före Marcus in på den sista 200 meters stigen. Henrik hade nu en hälsosam lucka på några sekunder. (ej exakt de tillfälle som visas i bilden nedan). Det var stressat in på stigen och jag var på väg in i både stenar och träd men lyckades få med mig cykeln hel.
Från där till mål så maxade jag och Henrik och följdes längs elljuspåret men jag kunde aldrig hota honom vid det laget. Marcus slog nog av lite och rullade in som stabil 3:a efter grym farthållning. En andraplats i det motståndet var ett resultat jag är tillfreds med. Särskilt om man till själva placeringen lägger det faktum att jag var med i striden om vinsten precis till slutet. Just det där att kunna vara med och "slåss om det" värderar jag högt då det är väldigt roligt! Roligt också att Teamet lyckades plocka både 1:a och 2:a.
Jag har inte sett någon resultatlista, men tider från strava-segmentet indikerar att det var ca 2 minuter ner till 4:e och 5:e plats som plockades av Northern XCs Piteå-division Lidman och Tengman.
 |
| Detta är en random bild på tre av åkarna som var med. |
Det är ganska roligt att racea så där kort, vi var i mål på 51 minuter. Man behöver inte pacea och spara sig för att orka hela vägen och det är bara att gasa! Det blir ändå mycket mentalt men på lite annat sätt än när den där allätande tröttheten kommer över en. Kroppen klarar nämligen mycket stryk på så kort tävlingstid men det gäller att hela tiden vara fokuserad och driva sig till att trycka mot kroppens begränsningar. Det behövs bara lite lite bekvämlighet för att man ska tappa den där sista 1% av prestationen som krävs. Det är en helt annan trötthet än efter ett längre race eller bara ett längre pass. Efter OC Ultimate var jag alldeles mosig i huvudet och reagerade trögt på stigarna. Jag var också trött och seg resten av dagen då det kostar mycket energi. Efter ett sånt här kort lopp så återhämtar man sig rätt snabbt, även om de kändes i benen att det fått tugga lite taggtråd. Den höga intensiteten satt också kvar i kroppen till passet dagen efter.
Däremot så var detta absolut en injektion för motivationen. Det är ju först på ett race man känner att man behöver all träning man kan få. Behöver MER kapacitet! Hoppas kunna utnyttja den känslan sista månaden på säsongen här för att hålla utvecklande nivå på träningen om det skulle bli att jag far på SM. Det är ju också fler mindre race kvar som tex White mountain race.
I efterhand har jag funderat vad jag skulle göra annorlunda för att vinna. Det som gjorde skillnaden på slutet var framförallt skicklighet i hantverket att tävla. Henrik positionerade sig smart och gjorde precis rätt drag vid rätt tillfälle. Jag var i de sista 10 minuterna lite för passiv och väntade på att de andra skulle göra något. Jag kanske skulle lagt allt på sista delen av eljusspåret och sedan bara maxa hela vägen till mål, med lite tur hade de inte funnits någon attack kvar sen. Men det är lätt att säga i efterhand och jag var ju också grymt trött efter 50 minuter på max. Varje gång man kör en tävling känns det som man blir bättre på de där smådetaljerna och det är ju inte särskilt många tävlingar där jag varit med i tätstriden.
Analys
Visst är det alltid roligt med lite siffror? Snittpulsen på hela loppet blev 168 bpm vilket är kring tröskelpuls. Om jag tar bort den första delen där pulsen rampade upp och plockar från första stigen startar så hade jag snittpuls 171 bpm (91%) i ca 45 minuter. Det var ca 3 minuter där pulsen var under 167. Pulsen peakade på 180 bpm. Så hög puls har jag haft vid 3 tillfällen under hela 2020. Ett Padilla-test, mitt prep-pass i torsdags med maxning på WMR (20 min) och nått 4x4-3 i vintras.
Effektprofilen är inte alls imponerande och jag blev förvånad hur lågt effekt vi hade trots att det kändes så jobbigt. Man får dock tänka på att det är i princip inga backar (140 hm på hela). Det finns kortare motlut och mest är det platt. Sen är det väldigt tekniska stigar. Vissa är svängiga med mycket vallar där det blir mkt rull och många är riktigt brötiga så det blir mest fokus att få sig framåt. Snitteffekten blev 282 watt och NP 310 watt. Nedan visas fördelningen i zonerna med tid i absoluta tal(min) på varje stapel.
 |
| Effektfördelning Obbola XC |
Det blir väldigt tydligt att i skogen är inte effekten allt och kanske inte ens en bra indikation på effort. Men det är klart att det vore intressant att jämföra effekten åkare mellan då kunde man nog se en trend att högre är bättre givetvis, det handlar bara om att kunna få ner den där effekten i fart framåt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar