15 x 1 minut - Mina ben!

Detta är ett pass jag inte skrivit om så mycket i bloggen. Dels för att jag inte kör det så ofta under själva grundträningen och när sommarn sedan kommer så blir det inte så ofta ute heller så det är en period på våren där jag borde köra det oftare. Men mitt excelark visar att det inte blir så ofta ändå.

Sen blir det inte så mycket data från passet att kika närmare på egentligen, men men. Jag tror verkligen det är en bra typ av pass för mig i all fall. Att bygga upp tolerans mot upprepade hårda insatser. Från början hittade jag passet via Mikael Flockharts blogg (när "återuppstår" den!?) tex inläggen Enminutare och Ettorna.... Även Mattias Lundqvist på Aktivitus har skrivit om passet då han hade blogg tex här 20x1 min 460W check.

Tisdagens pass blev det 5:e jag kört sedan säsongen startade i November. Effekt och antal har sett ut enligt.

Som synes varierar jag mellan att göra 10, 15 eller 20 intervaller och effekten påverkas givetvis av detta. Gårdagens pass så började jag väldigt "safe", var inte inställd på att dräpa mig utan ville klocka in ett bra "säkert" pass. Så de första 5 intervallerna låg jag på 460 watt (4.9 kp och 94 kadens). Allt eftersom de blir färre intervaller kvar vågade jag utmana mer och ökade sakta effekten genom intervallerna. Den sista minuten kördes på 495 watt. Snittet blev alltså 468 watt (6.94 W/kg) och känslan var att det fanns mer i tanken om viljan låg rätt. Kanske skulle se om jag kunde ro hem 20 stycken över 470 watt, vi får se. 20 stycken kör jag nästan bara för att testa mig. Pulskurvan visas i figuren nedan.

Pulskurva ettor 60-120

Jag tycker återhämtningen mellan intervallerna ser väldigt stabil ut genom hela passet och bekräftar nog känslan att jag inte tog ut mig totalt. Om lägstapulsen i vilan börjar öka, alltså att man inte kommer ned i puls så är de tecken på att man börjar bli slut. Men mest så är de känslan i benen man får gå på. Vid vo2max så är det centralt jobbigt, men enminutare är inte alls jobbigt centralt, det är bara jobbigt för benen. Även om pulsen peakar kring 173 slag (92% HRmax) så blir det ingen tid där uppe som hinner kännas. Benen bränner däremot fint sista 10 sekunderna, och när man ligger på gränsen blir både sista 20 och 30 sekunderna snabbt tuffa.

Man kan också notera en intressant punkt på återhämtningsdelen där pulsen plötsligt faller av snabbare. Detta sker med 30 sekunder kvar till nästa intervall och visar när jag slutar trampa för att lägga på alla viktskivor igen.

En beskrivning av passet finns här
Intervaller - Anaerob kapacitet 60-120 [Pass 8]

Något jag funderar på är hur mycket man förlorar på att inte maximera effekten på ett sånt här pass, eller vilket pass som helst egentligen. Ta 1-2:or eller tex 3-1:or. Om vi säger att jag vid maxsatsning klarar att köra 15 stycken 1-2:or på 485 watt och 2x24 min 3-1:or på 375 watt. Hur mycket lämna jag på bordet om jag istället gör intervallerna på 475 watt respektive 365? Sparar de sista 10 watten, genomför passet lite mer kontrollerat. Det är intressant, "syftet" att lägga sig lite säkert är ju att inte bränna hela veckans motivation på ett pass och att istället kunna hålla en högre kvalité på något ytterligare pass. Jag vet att jag själv gör båda - när jag är riktigt hungrig (ofta efter några lugna dagar) så kan jag gärna gå in för att slå personbästa och riktigt satsa på ett pass. Samtidigt kan jag andra pass lägga mig på en effekt där jag vet att jag fixar passet, det blir jobbigt och en bra respons men kräver inget "extra". Hur gör ni, håller ni igen ibland eller är de fullt blås som gäller?




--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på: