Jag har en hel del tankar redan nu om hur det fungerat att köra hårda intervaller 7 dagar på rad. Men det lovar jag att återkomma till i ett separat inlägg när jag fått in någon vilodag också.
Igår skrev jag ett inlägg om att inledningen på säsongen är inställd. Jag försöker hålla en någorlunda positiv inställning. Men idag när det hann sjunka in lite mer så har jag varit rätt deppig, lättretad och grinig. Det lägger en dålig eftersmak över den här träningsperioden som annars är en av mina favorittider på året.
Varje pass blir viktigt när man närmar sig säsongen. Motivationen är också normalt hög då det är de sista detaljerna till kapaciteten som ska läggas till. Varje pass skapar maximalt värde då det kommer att ge många tävlingar att köra. I slutet av säsongen så har varje pass kanske bara syftet med 1 eller 2 avslutande tävlingar och då är de lite mindre motiverande än när man har 15-20 race som kommer att få nytta av varje pass i den här perioden. Många nyckelpass brukar de kunna bli nu när också vägarna snart blir torra.
Men nu som sagt när man knappt vet om man kommer kunna tävla förrän mitt på sommarn, kanske inte ens då? Nej, min motivation fick en rejäl sänkning måste jag säga. Att nu efter 6 hårda dagar ladda om för ytterligare en hård dag, i en vecka som var ämnad att timea in mot säsongstarten känns inte superpeppande helt ärligt. Men jag kommer göra det såklart. Vad ska man annat göra? Man måste ju utgå från att säsongen drar igång vid något tillfälle. Känns ändå sunt att hoppas på det bästa. Men det är lätt att skissa trissta scenarion. Min senaste mardrömsversion är att det väl lugnar sig någon gång i maj/juni och vi kan börja tävla. Men till dess drar jag då på mig själv en förkylning (covid-19 eller en vanlig) och får världens sämsta start på säsongen och kanske aldrig hinner komma tillbaka till den nivå man nu har efter en lång period utan sjukdom. På så vis hade jag ju hellre tagit sjukdomen nu när de ändå inte blir tävling på ett tag för att hinna tillbaka, än att få det sen när säsongen väl rullar.
Annars får detta bli den sjukast KOM-jaktssommaren i manna minne. För det kan inte covid-19 ta i från oss! Då får man åka till ort efter ort och jaga de mest prestigefyllda KOM:en man kan hitta. Blir det inga tävlingar i Maj så kommer jag i ren affekt göra allt för att helt rensa Skellefteå på KOM.
Jag tycker ju cykeltävlingar borde kunna köras. Särskilt mindre än 500 deltagare.
- Det är utomhus, deltagarna är inte direkt upp i varandra.
- Inga sjuka kommer ju för att köra en tävling
Några åtgärder SCF skulle kunna införa istället för att helt ställa in
- Tvinga deltagare att lösa dusch/omklädning själva på annat håll (kommer också gör att färre kommer)
- Dela upp större race på flera dagar genom att separera klasserna
- Ingen publik/anhöriga
- Begränsa deltagarantal (pratar i egen bok men se till att tävlingsklasser kan köras, fyll på med motionärer upp till limit)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar