Sammanfattning Säsongen 2019

Det är läge att fundera igenom det som varit för att kunna ta ut en riktning för vägen vidare framåt. Jag tänkte därför göra en enkel säsongssammanfattning där jag också analyserar lite förbättringspunkter att ta med in i vinterträningen.

Säsongen startade i mitten på maj i Uppsala med Pearl Izumi MTB. I tävlingspremiären hade jag väldigt lite uppfattning om var jag borde hamna i resultatlistan. Jag visste bara att jag var snabbare än mig själv ifjol. Det var en väldigt rolig bana och jag var också väldigt nöjd med hur loppet utvecklade sig. I den avgörande backen kunde jag attackera den 5-mannagrupp jag körde tillsammans med och jag är framför allt nöjd att jag vågade tro på mig själv och satsa på att hålla undan solo de sista 10 km mot en jagande trio. En 15: plats i det startfältet var långt över förväntan och en motiverande start på året.

Pearl Izumi MTB

Nästa stopp var dubbelrace i Falun med Lugnet XCO på lördag och Långa lugnet på söndagen. Jag var otroligt nervös inför XCO:n och visste återigen inte vad jag kunde vänta mig då jag inte kört mot någon i H30 fältet ännu. Banan passar mig och jag blev 2:a vilket var grymt kul, en pokal och nu började de gå upp för mig att jag tagit ett större kliv i kapacitet än jag räknat med under vintern. Långa lugnet på söndagen slutade med vinst i H30 (25:a totalt) och de kändes helt otroligt att sätta den!

Seger i H30 på Långa lugnet

Därefter följde 2 tävlingshelger i Norrland med Kraftloppet i Skellefteå och sedan Tolvtjärnsloppet i Ö-vik. Där blev jag 4:a och 5:a. Kraftloppet är det lopp jag är minst nöjd med på hela sommaren, jag var i bra form och borde ha varit på pallen. Tolvtjärnsloppet var heller inget fullträff men jag gjorde vad jag kunde för dagen och de andra var bättre så den var jag inte lika tjurig över. Att man kan komma 25:a på ett lopp i långloppscupen och nån helg senare 5:a på ett lokalt race i Norrland tycker jag talar sitt tydliga språk om att nivån i Norrland har varit riktigt hög i år, med många som satsar och gör det bra.

I slutet på Juni var det sedan Obbola Challenge i utanför Umeå. Att jag lyckades vinna Obbola Challenge när mer eller mindre alla var på plats var säsongens fullträff! Jag var i grym form och kände mig mycket stark mer eller mindre hela loppet, eller idealiserar jag eftersom jag vet hur det gick? Att jag kunde vinna genom att ligga mycket i front på stigarna och även köra helt solo en längre sträcka gjorde det extra roligt. Det var på något visst först där jag själv började tro på att jag hörde hemma bland de snabba killarna.

Årets höjdpunkt!

Intressant till analysen är att tävlingen hamnade mitt i mitt sista tyngre träningsblock inför SM som skulle komma 3 veckor senare. Jag hade alltså kört flera tävlingar helgerna innan samt legat på med träningen och haft bra volym kring 9-11 h/vecka de 4 veckorna inför OC utan att släppa upp mer än en dag två dagar före loppet. Innan vilodagen hade jag ett streak på 9 dagars träning där jag kört både 2 distanspass och flera hårda intervallpass. Detta är något jag får ta med mig. Jag kanske mår bäst av att träna på ganska mycket. Det hade på ett vis varit skönt om de var tvärtom, men att de skulle fungera att träna mer känns rätt väletablerat ;)

Sedan blev det ett 3 veckors break från tävlingar innan SM i XCO i Östersund. Efter OC tränade jag på en rejäl volymvecka till sedan blev det 2 veckors taper. Första veckan drog jag ned rejält på volymen och sedan tog jag upp det lite mer till veckan för tävlingen. Liksom på OC var jag faktiskt i riktigt bra form på SM, så de jag byggt upp veckorna kring OC räckte nog ändå att göra taper på. Men hur hade de gått om jag tränat på ännu hårdare? SM blev också mycket lyckat med en silvermedalj i H30 10 sekunder från Guldet.

SM SCO i Östersund

Till dem bakom var det en betryggande marginal. Detta var mitt sista race i H30 för året och raden för mina lopp i H30 blev 2:a, 1:a, 2:a vilket jag är mycket nöjd med, endast slagen av John Midelf i klassen.

Silvermedalj på SM i XCO i H30

Jag har velat fram och tillbaka vilket jag håller högre SM eller OC. Just att de är SM-status och att man får en mästerskapsmedalj gör att det känns lite extra att få kliva upp på pallen med musiken och alltihop, samt att det var mitt största mål inför säsongen. Men rent prestationen och motståndet i OC är större. Hade jag lyckats slå Midelf för guldet hade nog SM blivit peaken, då han är en cyklist minst i samma kaliber som elitåkarna i Norrland.

Efter SM var de ytterligare 3 veckor break innan Cykelvasan. Där fick jag med mig en 73:e plats vilket var ungefär i linje med vad jag kunde vänta mig utifrån min kapacitet och hur loppet passar mig. Det var roligare än året tidigare och jag fick pressa mig betydligt hårdare. Mer mod att pressa sig fram några positioner när de går lugnare skulle behövas för att förbättra placeringen.

Sen på slutet av säsongen så kördes också BikeBoost MTB i Umeå och så vår egen tävling White Mountain Race som jag också arrangerar. Till BikeBoost var jag inte helt i ordning och det blev en tuff dag som slutade med en 6:e plats, inge vidare men det var en dålig dag helt enkelt. Till WMR som blev årets sista race i mitten på september så hade jag väl repat mig skapligt från BB och orkade i alla fall hänga med täten i princip hela loppet även om jag saknade klippet för en fartökning på slutet och landade en 4:e plats. Då jag haft så dålig känsla inför så var jag ändå nöjd med det resultatet. Även om jag en bra dag på hemmabanan såklart väntar mig mer.

Sammanfattning

Summerar jag säsongen som varit så är jag såklart otroligt nöjd! Jag hade byggt högre kapacitet än jag räknat med och fick bra utdelning resultatmässigt för den fart jag hade i kroppen. Visst jag hade några sämre lopp framförallt i Norrland men de positiva loppen övervägde känslan för hela säsongen vilket såklart är roligt. Sen är det riktigt roligt när man börjar känna igen lite folk runt om på tävlingarna som man kan få snacka likasinnade emellan. Hela känslan runt om kring loppen är riktigt trevlig på så vis, helst efter då nerverna är avslagna. Har det dessutom gått bra så är det en riktigt bra feeling!

Analys

Jag tänkte titta tillbaka och bedöma lite styrkor och svagheter för att kunna se om det är något specifikt jag behöver ta med mig till vinterträningen. 

En sak som jag redan nämnt är insikten att jag troligen svarar bra på att träna relativt mycket och att jag troligen inte behöver vara så rädd för att träna på in mot tävlingar. Utan att såklart dra det för långt, men jag tror att jag snarare har justerat ned lite för mycket ibland.

Rent kapacitetsprofilen så har jag haft en bra grundfart. Där jag däremot känt att de fattas lite tryck har ju varit vid fartökningar senare delen av lopp. När man passerat 90 minuter och det kommer attacker eller tempoväxlingar har jag haft svårt att växla upp effekten för att hänga med. Utan har varit dömd att fortsätta i marschfarten. Detta är dock givetvis ett problem alla har på sin respektive nivå. Det är svårt att säga om det krävs specifik träning mot att köra hårt när man är trött? Eller tex stressad tröskel för att förbättra förmågan till återhämtning från insatser över FTP? I själva verket så kommer alla delar bli bättre med en något högre FTP bara också. Om man har en högre FTP så kommer "marschfarten" på tävlingarna vara en lägre % av FTP och man kan då spara mer krafter till när de verkligen behöver gå undan. 

Eftersom jag troligen inte ligger så nära mitt genetiska max så tror jag inte det lönar sig att börja specialinrikta träningen mot superspecifika scenarion, utan ett högre syreupptag och en högre tröskel kommer givetvis göra precis allt bättre. Men för det menar jag inte att man ska bli tempospecialist och bara gneta tröskel utan man behöver givetvis toppen också. Det är något jag kommer ta med mig till vinterträningen. Att öka min lakatatproduktion och möjligheten för kroppen att använda detta som bränsle. Så kalla anaerob tolerans. Typiskt intervallpass som bygger detta är 60-120 där man kör hårt i 1 mint och sen vilar 2 minuter och upprepar detta tills man blir riktigt slut. Det är nog ett pass jag kommer lägga in mer av inför 2020 än jag gjort under 2019. 

Jag tror också det kan vara intressant att nu och då lägga in hårdare intervaller i senare delen av långa pass. Det är något jag troligen kommer att experimentera med. Jag återkommer med mer detaljer när jag gjort min träningsplan för 2020.