Race Report - Lugnet XCO, SWE Cup XC, 2019

I helgen körde jag min första deltävling i Sverigecupen i XCO. Tävlingen gick i Falun på deras nybyggda XCO-bana och vilken bana det var! Den hade allt, hopp, dropp, stök och riktigt vassa klättringar! Skulle formen från Pearl Izumi MTB för två helger sedan hålla i sig och hur var de med pollen nu igen?

Uppladdning

Vi åkte ned på torsdagen och under fredagen var jag förbi SSAB MTB Arean (Lugnet stadion) för att reka banan. Jag körde 2 hela varv och tryckte på uppför men tog inget helt hårt varv. Ville mest se alla hinder och eventuella svårigheter. Jag hoppade den stora A-linjen på träning, men tog för hög fart och hoppade ur hela linjen, sista hoppet flög jag alltså bredvid landningen och knäckte sadeln som resultat. Tur det inte var värre. Men stress såklart att få tag på en ny sadel till dagen efter. Butiken i stan hade en modell som skulle fungera, även om den var 110 gram tyngre än den jag knäckte. Sen visade det sig att A-linjen med hoppen skulle vara avstängd för vår klass, så jag hoppade den inte mer. Bara bitter att vi inte fick det på film, får ta det nästa gång jag är där.

Banan är otroligt rolig, teknisk både med hopp och stora features men också rötter och sten. Sen både branta och långa klättringar passar ju mig som handen i handsken. Även om vädret inte var bra så blir det rätt kul att racea då det är lite lerigt och så där. Så banan får 5 av 5 pulskurvor. Den är både rolig och passar mig bra!

Vår start gick 15:20 på lördagen, vilket inte var så bra för mig. Det är lite för mycket väntan där på morgonen, låg och var ganska nervös hemma i huset innan vi kom iväg. Men väl på plats och börja greja med cykeln så kändes det bättre.

Värmde upp 15-20 minuter mest zon 3 och några effektpeakar bara. Det var 8 grader och regn så rätt kärva förhållanden. Körde i nya Speedsuiten från Verge med nya designen vilket var väldigt roligt!  

Energiplan

Körde med mitt gamla beprövade recept

• 2 st Beet it shot 3 timmar innan 
• 200 mg koffein 1 timme innan

Eftersom jag hade langning varje varv så hade jag bara 1 dl U Sport blandat i 3 flaskor. Det var i princip bara vid langningen och varvning man kunde dricka så jag han inte ens dricka upp 1 dl per varv. Men det funkade jättebra, sista varvet drack jag bara och körde utan flaskan, vilket man nästan kunnat göra hela racet, eftersom de är så kort.

Race

Eftersom jag inte kört något SWE Cup XC tidigare fick jag starta i 5:e led. De tog 3 från respektive klass H30, H40 och H50 i varje led. Vilket är väldigt rimligt eftersom H40 i många fall är snabbare än H30. Men jag tyckte nästan de var lite skönt, då fick man chansen att köra om några och komma in i loppet. Jag står nästan längst bak i bilden nedan.

Starten-  Jag står i led 5 längst bak i bilden.

Däremot blir banan väldigt svår att köra om på efter startloppen så jag ville ändå framåt där.

Matar mig uppåt under startloppen. Foto. Cykelkanalen.se

Jag blev glatt överraskad att jag utan större bekymmer kunde plocka mycket placeringar direkt i starten. I startloopen var de lite hets om platserna, men ändå rätt lugnt. Någon som passade på att köra utanför banmarkeringen för att plocka två platser innan vi kom in på stigen. Självklart för att sen bli omkörd, tönt.

Jag kom in på stigen kring 7-8 i hela fältet, oklart vilken placering det innebär just i H30. Första stigningen var det bara följa john för de går inte komma om. När vi sedan åkt första utförslöpan börjar nästa backe och där fanns det mer plats att passera.

Trångt på första varvet. Foto: cykelkanalen.se 

Jag började plocka placeringar, låg tillsammans med Tommy Olsson och Gunnar Töjren, som båda syns i bilden ovan.

Jag kommer inte ihåg exakt när jag tog alla placeringar men det var någon som trillade bak med jämna mellanrum.

Passa på att vila medan man samtidigt vill ladda utför för att inte tappa. Foto: Elin

Gnetar mig framåt i ledet, Peder Anderson från CK Uni längst fram där. Foto: Elin

Det är riktigt tuffa stigningar så det gäller att hitta ett tempo man kan hålla och så bara tugga taggtråd. Foto: Elin

Efter ungefär 2 varv hade de kräva förhållandena splittrat grupperna ganska ordentligt. Jag följdes tillsammans med Henrik Mård i H40. Vi fick rapporter om att vi båda låg 2:a i vår respektive klass. Framför oss låg Magnus Palmberg (H40) och John Midelf (H30). Vid varvningen ser man långt bakom sig och jag såg Tomas Karlberg från Team Hi5 kanske 1:30 efter. Jag gillar ju inte att vara jagad så det var skönt att se att de fanns lite buffert, bara jag inte gått ut för hårt? De två maskinerna, Midelf och Palmberg, i täten var kanske kring 1 minut framför utan tecken på att slå av på takten.

På väg uppför den branta klättringen.

Den brantaste klättringen var så där på gränsen att de skulle gå. Man fick både ta i och och köra med jämt tryck för att inte slira.

Jag och Mård var mycket jämna och följdes hela 3:e varvet. Jag körde relativt konservativt utför då jag inte ville krascha, Mård drog ifrån lite där, men det var bra för jag försökte hålla hans rygg, sen uppför hade jag kanske något lättare.

Laddar på utför! Foto cykelkanalen.se

B-linjen var också den rejält stökig! Orka fokusera för att inte ramla. Foto: Krille Eriksson

På sista varvet hade jag och Mård god marginal bakåt i våra respektive klasser och jag tror han tappade motivationen lite så jag gled ifrån honom där på slutet.

Fokus!

Sista gången uppför backen! Foto: cykelkanalen.se

Jag rullade alltså i mål som 2:a i H30, 1:32 efter John Midelf. 3:a blev Tomas Karlberg från Team Hi5.

Jag är såklart jätteglad över det här resultatet! Jag hade varit glad även för topp 5, vilket var de resultatmål jag hade satt upp för 2019. Men att komma på pallen var jätteroligt! Det känns så skönt att allt slit och alla sena kvällar på monarken i vinter verkligen har gett resultat!

Mycket glad 2:a!

En dag jag kommer minnas länge!

Nu var det bara att snabbt få på sig torra kläder och börja ladda för Långa Lugnet som jag skulle köra dagen efter. 

Analys

Snittpulsen för loppet låg på 160 slag eller 85%. Det är relativt lågt med tanke på att loppet inte är så långt i tid. Som bilden nedan visar så hade jag bara 14 sekunder i zon 5! Det är otroligt lite för ett så hårt race. Den låga temperaturen hjälpte såklart till. Men jämfört med tex SM XCO 2018 där jag hade typ 40 minuter i zon 5 så var det märkligt stor skillnad. Att det blir en del zon 3 är naturligt med de långa utförslöporna.

Pulszoner Lugnet XCO

Men jag tycker ändå att de långa klättringarna borde kunnat driva pulsen upp i zon 5 flera gånger om. MEN, det är där jag tror pollen kommer in i spelet. Det känns som pollen blir som en varvtalsstopp på det centrala systemet. Det går bra upp till tröskel men sen blir det inget mer. Som tur är så verkar det ju ändå som jag har rätt bra effekt, även om inte hjärtat riktigt matar på fullt ställt.