Race Report - Pearl Izumi MTB 2019

Då var det första racet för säsongen kört och vilket race det blev! Superroligt bana och mycket välarrangerad tävling. Men hur var formen?

Uppladdning

Vi kom till Uppsala på lördag eftermiddag och jag hann ut och köra en kort och relativt lätt väckningspass där jag kunde reka varvning och målgång. Skönt att trampa ur 9 timmar i bil. Sen hade vi en mini kick-off med Team CKCK där huvudsponsorn cykelkraft bjöd på en trevlig middag och jag kunde också få ut lite team-prylar vi ska köra med i år. Jag mådde ovanligt bra och kunde äta en full middag och även lite kvällsfika senare på kvällen.

4 av de 9 i teamet och vi som körde loppet i Uppsala. Foto: Michael Andersson (lagkapten)

På morgonen åt jag också helt okej för att vara jag, sen toppade jag med sportdryck fram till race. 

Värmde upp rätt lugnt i 15-16 minuter med mest zon 3 för att bli lite varm. Sen av med grejerna och det var perfekt att ha pappa på plats som serviceman att lämna överdragskläder till och sköta langningen. 

Energiplan

Körde med mitt gamla beprövade recept

• 2 st Beet it shot 3 timmar innan (2.5 h idag)
• 200 mg koffein 1 timme innan

Eftersom jag hade langning slapp jag ryggsäck och körde 2 stycken 0.6 L flaskor med U Sport 1:0.8 blandad till ca 80 gram kolhydrater per flaska. Sen hade jag 4 stycken U gel Cola med koffein i min egen "softflask". Banan går på 2 varv á 26 km vilket gjorde de perfekt att ta langning vid varvningen.

Loppet

Vi var tidiga med cyklarna så vi stod bra till i fållan, hade bara "top doggarna" framför.

Första raden, bara elit-killarna som fick hoppa framför oss. 

Det var masterstart på stor väg så det var rätt lugnt i starten, känns på nått vis lugnare där kring topp 20 än längre bak där jag tycker det blir onödig hets. Kom iväg bra och låg på Flockharts hjul så då tänkte jag att längre fram än så ska jag nog inte ligga. Efter den första asfaltsbiten kommer en riktigt brant backe som tar ca 1 minut och där blev det hårdkörning delux, men de passar mig jag gillar uppför. Hängde med rätt bra och sen är det mycket stigar i början ett par kilometer. Där gick det hårt på stigarna och det kändes bra, jag ville ha en bra position så där gasade jag. Högst i puls låg jag mellan 5 -10 km ungefär, där jag hade strax under tröskelpuls i snitt.

Efter några kilometer, 8-10 kanske hamnade jag i ett litet vakuum. Framför mig hade jag 2 grupper med uppskattningsvis 20 åkare totalt sen kom jag själv och bakom mig några hundra meter var nästa gäng. Det var lite för tidigt för att börja elda tröskelfart och hoppas nån framför skulle komma ner (som jag gjorde på mörksuggan förra året) utan när det blev lite lättåkt så tog jag kontrollerad fart för att de bakom skulle få komma ikapp. När de anslöt så blev jag mycket glad att se att det bara var 4 stycken och vi bildade då en 3:e grupp. En liten grupp blir inte lika ryckig och det är lättare att organisera farthållning. Det skymtade några bakom oss men det var ganska bra lucka vilket var väldigt skönt. Alla i vår lilla grupp var måna om att hålla fart och vi hjälptes alla åt att dra, perfekt! Det var 2 lite större killar som var starka på platten och vi andra 3 vara alla ganska lätta så det blev lite fram och tillbaka där det sträcktes ut uppför men kom ihop på platten. Jag körde kontrollerad och bara hängde med i backarna första varvet, ville ha med draghjälpen på de öppna partierna.

När vi kom till varvningen var vi fortfarande tillsammans och det blev hårt i backen mot sten sture. Där tappade en av de större killarna oss och vi var 4 tillsammans med ut på andra varvet.

Kvartetten laddar hårt ut på andra varvet. Foto: mtbfoto.se

Langningen gick fint och jag hade fått i mig hela flaskan vilket var precis vad jag planerat, viktig om att få i mig den första flaskan eftersom den har man nytta av hela racet. Under hela racet fick jag väl i mig 2 av de 4 gels jag hade med skulle jag tro. Cirka 90 gram första timmen alltså. Blev cross-wheel i backen och jag fick sätta ned foten men kom på igen och tappade inte, puh!

Det var 3-4 lite större klättringar och i backen innan den absolut värsta backen så såg jag till att ligga först då det var stig och uppför och där tryckte jag på så gott jag kunde, brann bra i benen och det sträckte ut det ledet, ingen släppte men det fick vi alla gå lite på rött.

Upp och grilla de övriga när man får möjlighet. Foto: mtbfoto.se

När vi sedan rullade de lätta partiet in mot det tuffaste backen så märkte jag att det var rätt mjuka förningar för de övriga i gruppen, när man vinka ut nästa kom det ingen och det blev kortare förningar också. Jag peppade gruppen att hjälpas åt hela vägen så vi skulle kunna fånga någon framför. Sen är det en liten knick och sedan en utförslöpa och längst ned så vänder man uppför "Col du Sunnersta" en kort men riktigt brant och sandig backe. Se segmentdata nedan. Snitt på 15% och maximal lutning kring 19%. Den var också väldigt mjuk med blandad sand och stora lösa stenar. Det var i princip att gå på max för att komma upp, men fick heller inte ta i för hårt utan en mjukt rundtramp var melodin. Här körde alla de som fanns, det är säkert. Jag fick en lucka och på toppen hade jag 20-30 meter på de bakom, ca 15 sekunder om jag kollar strava flyby. Jag fick rapport av min team-kompis Michael som för dagen agerade media att jag låg 15:e, va, är det möjligt?

-"Va? Är det möjligt?!"

Därifrån är det cirka 10 km till mål, något jag grovt lyckades räkna ut från cykeldatorn. Nu var frågan, skulle jag gå solo sista 10 km och hoppas de inte kom ikapp eller skulle jag släppa upp dem igen och hoppas på en spurt mot mål? Jag bestämde mig för att jag hellre satsade allt på ett kort för att få 15:e, kom de ikapp och jag blev hade blivit 18:e så hade jag i alla fall försökt och pressa mig till max.

Då så, it´s on! Nu var de bara bita ner, de stärkte mig att de tagit så mjuka förningar innan backen. De bakom var bara 2 stycken så de hade inte jättemycket hjälp av varandra. Jag eldade på längs stigarna och även allt uppför. Sen på asfalt och grus så var det bara mata stabil fart som jag skulle orka hela vägen. I ett öppet parti såg jag att de kom ihop sig så de nu var 3 stycken som jagade. Damn it! Stressen! Så länge de ser mig så är jag ett jagat byte, kommer jag bara ur synhåll så blir de ofta svårare att motivera jakt utan de kan bli mer bevaka inom gruppen.

I det öppna partierna tog de in på mig, helt klart, som närmast var de bara knappt 10 sekunder efter. Men sen kom de ytterligare en rätt bra backe och där satte jag 15 sekunder till i gruppen bakom, där körde ja de som gick och tänkte att de skulle då få kosta om de skulle ikapp. När de bara var 2 km kvar så såg jag inte längre någon trots ganska öppna ytor och det var väldigt skönt att känna att de troligen skulle hålla om jag bara höll upp farten mot mål.

Pushar för att få en bra tid även om placeringen nu är säker in mot slottet. Foto: mtbfoto.se

Kom in helt själv till Uppsala slott och gick i mål på 1:50:03 som 15:e man! Gruppen bakom tappade ca 50 sekunder till mål som grafiken nedan visar.

Strava flyby som jämför tidsavståndet mellan mig (SVART linje och gruppen bakom (LILA linje)

Jag är grymt nöjd med det här loppet, självklart placeringen, 15:e i det starka startfältet är mer än jag hade vågat tro på innan.

Mycket nöjd med dagens race! Foto: Edit Wilson

Men framför allt är jag nöjd att jag vågade satsa på att gå själv sista halva varvet och att jag höll ihop det och kunde dryga ut avståndet mot gruppen bakom. Jag blev 3:e norrlänning efter Marcus Dorsch på 12:e och Henrik Enberg på 13:e. Henrik stark som vanligt och Marcus har också tagit i rejält kliv i kapacitet i vinter, kul att Norrland lever!

Jag var också endast 6:46 efter självaste Emil Lindgren vilket jag är otroligt nöjd med. Det borde ge startled 1 till cykelvasan om jag räknar rätt, skönt!

Tackar för ett gott samarbete under loppet! Foto: Edit Wilson

Eftersnack med teamet och Norrlandsgänget! Foto: Pappa

Analys

Snittpulsen för loppet låg på 160 slag eller 85%. Det är relativt lågt med tanke på att loppet inte är så långt i tid. I figuren nedan visas fördelningen mellan zonerna. Det mesta 67% av tiden är tröskel och 30 minuter zon 3 och bara drygt 4 minuter i Zon 5. Den här banan är dock en typexempel där puls inte är något vidare för att utvärdera hur hårt loppet var. De flesta backarna tog mindre än 2 minuter, och oavsett effekt så hinner inte pulsen reagera fullt ut och det blir väldigt lite tid över tröskel.  Vore grymt kul se effektsiffrorna, hoppas snart kunna göra något åt det!

Pulszoner Pearl Izumi MTB 2019

Hur såg det ut framåt då, var är det jag tappar?

Strava flyby som jämför mig (SVART) med Marcus Dorsch (12:a, BLÅ) och Viktor Lugvigsson (10:a, LILA)

Analysen är enkel, för topp 10 (lila kurva) krävs att att gå ännu lite hårdare första varvet. Jag tappar ca 1:50 på första varvet, sedan det andra varvet så håller vi ett ganska jämnt avstånd.

Det känns jätteroligt med ett bra race i starten på säsongen, det ökar både mitt självförtroende och min motivation att träna på nu in i sommarn, nästa race är om 2 veckor i Falun!