Jag inledde säsongen med vår lokala Endurotävling Nationaldagsendurot i Skellefteå där jag blev 2a efter Jan Lundman. Detta ä en rolig tävling som inte blir riktigt lika jobbigt mentalt som vanliga race.
Sen följde tävlingar nästan varje helg i juni med Norrlandsracen Kraftloppet, Tolvtjärnsloppet och Obbola Challenge. I dessa lopp blev jag 2a, 3a och 4a. Alla dessa placeringar överträffade mina förväntningar! Fast det är klart till den sista var de väl inte lika oväntat som i den första. Innan säsongen hade jag hoppas kunna etablera mig som en topp 10 åkare i Norrland. Men det steget hoppade jag över och känner mig rätt trygg som topp 5 åkare i Norrland i år. Faktum är att jag blev som sämst 4a i de lopp jag körde i Norrland. Det är verkligen jätteroligt och det var mer än jag hoppas på för denna första säsong med strukturerad träning. Obbola var också den första tävlingen jag körde för Team CKCK, det var såklart en väldigt roligt och oväntat inslag i säsongen att få stöd av ett team. Förhoppningsvis ska teamet synas och höras lite mer under 2019 då de kommer få lite mer resurser från huvudsponsorn cykelkraft. Det blir kul och jag ser fram mot att träffa fler ur teamet, jag har ännu bara träffat en av mina teamkollegor och det var på startlinjen i Mörksuggan.
Det blev alltså en efteranmälan till Mörksuggejakten och det blev det första loppet på nationell nivå. Om jag nu visste ungefär var jag borde hamna i Norrland så hade jag ingen aning om hur jag skulle köra detta. Jag blev 15e i H30 och 60 totalt. Vilket var lite bättre än väntat i H30 och lite sämre än väntat totalt. Men ändå helt okej, jag var nöjd men hade inte överträffat mina nu högre förväntningar. Avsaknad av rutin för långloppskörning visade sig och lite taktiska missar gjorde resan onödigt tuff. Bra läxor.
Nästa race var SM i XCO i Östersund. Återigen hade jag dålig koll vad jag skulle förvänta mig då det inte alls är samma deltagare som i Mörksuggejakten. Jag hade siktet inställt på topp 10 i H30, men det överträffades med råge och en 4:e plats bara sekunder från pallen blev årets höjdpunkt och det resultat jag är mest stolt över från årets alla tävlingar.
"en 4:e plats bara sekunder från pallen blev årets höjdpunkt och det resultat jag är mest stolt över från årets alla tävlingar."
 |
| Stora hopp är ett trevligt inslag i XCO! |
Jag gillar verkligen XCO-formatet, ingen skräll för er som följer bloggen, med varvlopp och att det är full gas hela vägen. Mindre taktik och mer teknik. Roligt att ha publik längs banan också. Samt möjlighet att ha langning något jag på de flesta lopp inte har.
Sen var de Cykelvasan och primär även där. 135 plats och tiden 2:54:54, jag hade på förhand gissat 2:55:00 så jag var väl rätt spot on. Däremot kände jag inte att jag fått ut allt jag hade i kroppen för denna dag. Detta var väl egentligen det enda lopp där jag inte var riktigt nöjd med min insats och det tog någon vecka eller två innan jag smält och processat mina känslor kring det. Loppet har en väldigt speciell dynamik och taktik och jag blev lite för passiv. Men bra erfarenheter om man skulle köra det fler gånger i framtiden.
Slutet på säsongen så var de två race i Norrland inplanerade, Bike boost och vår egen tävling White Mountain Race. Bike Boost blev ett kul race med mycket stig där jag blev 4:a ca 30 sekunder efter täten. Det var en skön återställare efter vasan och kändes som jag återigen fick lite tilltro till min egen kapacitet. White Mountain Race fick jag hoppa över eftersom jag blev sjuk, men jag var med som tävlingsledare och det blev ett lyckat arrangemang med glada deltagare!
På det hela taget är jag helt enkelt supernöjd med den här säsongen och jag tycker jag fått otroligt bra utdelning på den träningstid jag investerat. Jag har haft många roliga race och även träffat många nya trevliga cyklister runt omkring på tävlingarna! Det blir spännande att se hur 2019 kommer att bli.
Hur var er säsong?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar