Race report SM XCO, Östersund 2018

Det var drygt 15 år sedan sist, men nu har jag kört SM i XCO igen! SM utspelar sig i Östersund både 2018 och 2019. Banan är snabb och platt, det finns ingenstans att vila, men heller inga rejäla klättringar. Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig för resultat, då jag dels inte kört någon så hård XCO tävling på länge och jag heller inte hade koll på mer än 2-3 stycken av de som kör i min klass, H30. Men hade en förhoppning om att kunna vara topp 10 i  alla fall.

Inför

Träning

De två veckorna som gått sedan Mörksuggejakten så blev det först 3 vilodagar på grund av semester. Sedan klämde jag in med 3 hårda intervallpass, alla med fokus på att plocka strava-segment. Det var bra tryck i benen och jag tog totalt 11 KOM på dessa tre pass. Sen började lite taper inför SM. Körde på tisdagen ett stenhårt TT på vår egen XCO-bana, White mountain race, i Skellefteå, där jag fokuserade på att öppna hårt, för så blir de alltid i XCO. Det bet bra och jag hade bra känsla i de 45 minuterna som TT tog. Med 30 minuter i zon 5. Sen var de vila en dag och så väckningspasset som blev banrek av XCO-banan i Östersund. Såg till att sätta alla hopp och hinder på förhand. Gasade lite med 12 min Zon 4 och 1 min Zon 5.

Taktik

Jag hade inte kolla på fler än 3 åkare sedan innan. Eller nog visste jag vilka som kunde vara bra, men inte hur jag låg till i jämförelse. Men bland norrlänningarna har ju en känsla för var jag ligger till. Sen fick jag såklart starta i sista startled, men vi var ganska få så det blev ändå bara 3e led. Det skadar inte, jag tycker det är lite skönt att slå ur underläge, så länge det inte blir allt för många att köra om. Men som jag fick tips av en som är betydligt snabbare än mig att tänka: "Vad har du att förlora?" Tog med mig det och det är ju bara att satsa. XCO är lite mindre taktiskt än långlopp och det är mer att bara köra sitt race, passar mig fint. Fast det finns alltid möjligheten att gå för hårt för länge i början. Sen mår jag ju riktigt dålig inför race, så nervös och spänd. Men det får jag återkomma till i ett separat inlägg.

Energiupplägg

3 timmar innan: 2 beet shots
1 timme innan: 200 mg koffein tablett

Under:
Hade en flaska på cykeln med 1 skopa U Sport 1:0,8 och en high5 extreme tablett med electrolyter och koffein (75 mg).
Lagning med U gel svartvinbär med koffein.

Fick nog i mig ungefär 4 dl ur flaskan jag hade på cykeln och så kanske 2.5 gels från langning. Sen drack jag lite rent vatten vid lagning också. Men fokus med vattnet var att spruta på nacke och ben för att kyla ner i den varma vädret. Blev alltså kanske 80 g kolhydrater på 73 minuter. Räcker gott och väl för så kort race. Att jag hade svagare blandad sportdryck i flaskan var för att få fokus på vätskan där.

Tävlingen

Starten gick och jag kom iväg ungefär där jag låg i startled, som 12-13 kanske, jag är nog inte det som avancerar direkt i starten.

Starten går!

Om jag räknar rätt i bilden nedan så är jag 11a eller nått sånt.

Dåligt startled gör att man har lite jobb i inledningen.

Det var inga större problem att avancera några placeringar tills jag låg 7a. Precis bakom två killar som jag kände att jag skulle komma att passera inom kort, men ville inte bränna på allt för hårt för att komma förbi, utan väntade på lite öppnade partier av banan. Vi tappade inte särskilt på täten. Jag blev förvånad att Samuel Brännlund låg så långt bak som vid mig, det tog ett tag innan jag fattade att jag var så nära täten som jag var.

Någon stans under varv 1 och 2 så passerade jag i alla fall dessa två för att placera mig som 5a. Jag hade då kanske 10 sekunder upp till täten som låg tillsammans alla 4. Jag gjorde inget för att gå ikapp utan låg redan väldigt högt i puls och ansträngning, och kände att de var långt kvar av loppet. Så jag lät täten sakta glida iväg. Något jag tror var smart i det skedet. Snart splittrade tätgruppen till 2 par, Samuel Brännlund och Anders Ljungberg i första gruppen och Andreas Ringvall och ytterligare en kille i andra gruppen. Jag hade inte riktigt kontakt med de var bara just framför mig.

Jag blev väldigt förvånad att se att det var flera av dem framför mig som inte hoppade de stora hoppet på banan, där tjänade jag flera sekunder varje varv.

Tjänade verkligen på att vara en av dem som hoppade de stora hoppet, inte alla som gjorde det, inte ens i täten.

På tredje varvet så kroknade killen jag inte kommer ihåg vem de var, kan ha varit Jens Wickberg, som låg 4a. Jag passerade honom och han "försvann" bakåt, det var ganska skönt att han inte bet sig kvar i mitt hjul utan släppte direkt. Sen var jag ganska själv de avslutande varven. Jag var redan nu nöjd med min placering, men blev inte alls bekväm utan eftersom det var relativt lugnt bakåt så hade jag fokus framåt och körde hela vägen. Det var relativt lugn bakåt men framåt skymtade jag ju medaljplatsen nu och då.

Eftersom det var så varmt såg jag till att använda varannan lagning till att ta vatten och kyla kroppen med. Jag har ju sett hur Nino gör på världscupen!



I ett av de större hoppen med platt landning så vreds mitt styre runt i styrstammen så reglagen pekade snett uppåt, det var riktigt otäckt då de kändes som styret lossnade först. Tur var att de gick banka till broms och växelreglage så de gick köra. Lock outen var och förblev helt felriktad men jag körde mest med full öppet och det gick att ändra i lättare terräng där man kunde släppa handtaget så det var inga problem. Men det var lite läskigt att hoppa resten då man inte visste om styret skulle snurra vidare, det hände en gång till i mindre skala, sen var de vridet helt nedåt, störigt men gick att köra med. Det hade inte skadat om fler av hoppen haft landningar. Men det kändes att man tjänade på att ha kört motocross i yngre år, för att kunna köra hoppen naturligt.

Ett av flera hopp på banan.

Enligt speakern låg jag ca 20 sekunder bakom 3e plats. Ljungberg hade på 4e varvet lämnat de övriga och gick själv mot guldet. Samuel och Andreas körde om silver. Jag upplevde att jag närmade mig när Andreas höll farten framför. Samuel ville inte att vi skulle bli en grupp på 3 åkare så han ökade farten på sista varvet och lämnade Andreas. Jag var väl fortfarande ca 20 sekunder efter och hade inte direkt kontakt.

Min far och langare för dagen hann även med att fotografera. Stiligt iförd Team CKCK jackan för att få tillgång till langningszonen.

På det sista halva varvet måste Andreas ha vikt ner sig ordentligt för plötsligt när vi närmade oss mål så närmade jag mig honom jättesnabbt. Hans klubbkamrater längs banan vrålade åt honom att jag var på väg ikapp och han tittade bakåt och såg mig komma. Mina horn växte ut och så sakta som han cyklade nu så fanns det en chans. Jag böjde ner huvudet och matade full ställ uppför asfalten sista gången och även gräspartiet hela vägen mot målet.

Jagade som ett djur sista biten.

Det blev tillslut en 4e plats! Bara 3 sekunder från medalj. Dessutom bara 16 sekunder efter Samuel Brännlund på silvermedaljen!

Jag är väldigt glad över min 4e plats, hade ju inte räknat med att det skulle gå SÅ bra. Sen var de ju retsamt nära medalj. Men det var inte mitt år än, jag är fortfarande i uppbyggnadsfas och behöver några år till innan jag på allvar kan utmana toppen i H30. De där sekunderna som saknades för medaljerna kommer fungera som bra motivation under intervallpassen i källaren i vinter!

XCO passar mig mycket bättre än långlopp, dels gynnar det mina styrkor som cyklist och dels tycker jag det är mycket roligare typ av tävling! Hoppas kunna köra fler XCO-tävlingar framöver.

Nöjd och slut!

Efter loppet snackade jag med Tommy som vann i H50, han var ju på väg att köra ikapp mig men så plötsligt så tog han inte in mer. Han förklarade att de var eftersom han var rädd att om han kom ikapp och förbi mig så skulle jag bita tag i hans hjul och åka med fram till Andreas som var klubbkompis med Tommy. Rutinerat att ha så koll på situationen och ändå kontrollera och vinna sin egen klass med mer än 2 minuter. Det känns ju rätt fair också att inte en H50 åkare påverkar medaljstriden i H30, för nog hade jag säkert kunna åka med upp till Andreas i en sån situation.

Analys

Snittpulsen för hela loppet blev 172 slag (91.5% HRmax) 5 slag över tröskel! Att jag kunde ha så hög puls trots att racet var drygt 73 minuter beror antagligen på adrenalin, mycket koffein och varma temperaturer. Tiden i zonerna visas nedan, extremt! Min zon 5 börjar 1 slag över tröskel.

Tid i pulszoner. jo, det var rätt hårt race!

Varvtider (strava-segmentet)
Varv 1: 13:51, Snittpuls 173

Varv 2: 14:31, Snittpuls 175
Varv 3: 14:40, Snittpuls 173
Varv 4: 14:49, Snittpuls 172
Varv 5: 14:26, Snittpuls 172

De två första varven var grymt högt tempo och jag låg upp mot 93-94% HRmax ofta. Man ser också att de första varvet gick markant snabbare än övriga. För att sedan tappa några sekunder varje varv för att öka på slutat och göra min näst snabbaste varv på slutet. Ganska väldisponerat sett till varvtiderna.

Dela