Race report Tolvtjärnsloppet 2018

Då var tredje tävlingen för året avklarad och vilket roligt lopp det var! Trots att det gick så bra en vecka tidigare i Kraftloppet (race report) så hade jag ganska blygsamma förhoppningar inför Tolvtjärnsloppet då jag dels aldrig kört banan och dels så är det en timme längre tävlingstid än i Kraftloppet. Så de fanns fler okända i ekvationen, vilket kändes på nerverna. Trots detta skulle det visa sig gå bättre än jag trodde! (kort version: läs bara avsnittet Tävlingen)

Inför

Träning

På torsdagen innan loppet blev totalt 2.5 h cykling med lite blandat tröskelfart och några rejäla utblåsningar när jag gick för KOM i några kända backar. Detta blev en form av tömningspass. Tiden jag kunde leverera i backen var en riktigt självförtroende boost, jag pressade mitt rekord från 4:14 till 3:43. En rejäl kapning och känslan uppför var lätt lätt lätt. Men jag höll visserligen på spy när jag stannade längst upp. Sen fredag var helvila igen och på lördagen körde jag lätt väckning på monarken på morgonen innan hela familjen skulle åka mot Ö-vik för mini-semester i samband med tävlingen.

Taktik

Jag hade jättesvårt bestämma hur jag skulle tänka inför loppet. Det är längre och mer stig än Kraftloppet, det var också många starka cyklister med (plus flera cyklister jag inte kände till sedan innan). Bestämde mig till slut för att satsa mot seedningen till cykelvasan och hänga med så länge som möjligt för att landa så nära täten som möjligt. Hellre brinna upp lite på slutet än att känna att jag hade kunnat göra mer om jag bara varit lite mer på i starten. Så fort jag fick klart med den tanken så blev jag lite lugnare. Dagarna innan kände jag mig slö i kroppen vid vila men pigg i kroppen på cykeln. 

"Note to Self:

 Överanalysera inte känslan 

i kroppen vid vila inför race."

Energiupplägg

Energiupplägget var nästan identiskt med Kraftloppets. På morgonen hade vi hotellfrukost vilken underlättade. Åt mycket mer än innan kraftloppet. Blev en filtallrik, 2 mackor, en grapefrukt och en croissant. Sen tiden fram till loppet så drack jag nästan en hel flaska sportdryck. 3 timmar innan start tog jag 2 rödbetsshots och 1 timme innan tog jag 200 mg koffein (tabletter). Till loppet hade jag med

1.5 liter vatten (i USWE airborne) med 3.5 skopor Umara U sport 1:0.8 (jag drack upp ungefär 12 dl)
4 Umara gel cola (30mg koffein) i min egen gelflaska
1 SIS gel (75 mg koffein)

Jag räknar ut att det jag fick i mig på de 2h40min som loppet tog motsvarar ca 85 g/h kolhydrater och 395 mg koffein (ca 5.5 mg/kg kroppsvikt).

En väldigt bra dos skulle jag säga, och jag hade inga problem med kramp idag. Men jag blev lite besviken att jag inte druckit upp all vätska i ryggsäcken.

Tävlingen

Jag gjorde en ganska försiktigt uppvärmning, rullade 20 minuter och hade bara korta uppdrag mot tröskelpuls. Med så långt lopp ville jag inte bränna mer än nödvändigt.

På startlinjen

Pang! Eller det var ingen startpistol, men det känns så! Kom iväg bra i starten, det var väldigt bred startfålla så jag var på första led och låg med topp 5-6 i starten. Sen blev det lite avvaktande så folk bakom började glida upp så jag var nog topp 15 som där ett tag. Men när banan vek av uppåt så tryckte jag mig fram igen och låg 4-7 mest i början. Det blev direkt in på ganska mycket stig vilket passade mig bra, jag hade som sagt bara 4-5 stycken framför mig och det var ingen som sinkade farten direkt ;) Passar mig bra med mycket stig i början för då får alla göra sitt eget arbete och det blir svårt för stora grupper att bara åka med. Sen var det inget våldsamt tempo i starten och det passar mig fint, att få komma igång lite först.

Mycket stig tidigt i loppet.

Ganska snart var det Samuel Brännlund (Norrlandscyklisterna - Team UV) och Henrik Blom och Viktor Knutsson (båda Team Hi5 OIK Race) som låg i täten, medan det var jag och några till på kö därefter. De tre i täten fick lite lucka men sen var de inte överens om vem som skulle dra så då kom vi ikapp dem igen, detta upprepades några gånger. En bit in i loppet kraschade en cyklist ner i sanden bakom mig, det var Markus Dorsch (också Team UV). Det gjorde att det glesnade av lite bakom. Eftersom det var mycket stig och skog såg man inte så långa sträckor och det kändes ganska snart som vi blivit en liten grupp i täten med kanske 6-7 åkare.

Jag och Christer Dewall (OIK) låg som 4-5a och jag märkte att han släppte iväg tätkillarna på ungefär samma ställen där jag också ville släppte dem lite, vilket var skönt. Jag hoppades vi skulle kunna få till ett bra samarbete. Christer körde som rena Ricky Carmichael utför sanddynorna och vi drog ganska jämt i skogen vilken var bra i inledningen med så mycket stig. Banan var grymt sandig och det var som att cykla på sandstrand på flera ställen. Jag och Christer släppte efter ungefär 30 minuter iväg topp 3 lite mer ordentligt och etablerade vår egen lilla grupp, och vid det laget var fortfarande nån (vet ej vem) i hasorna, men vi var bara vi 2 i vår grupp. Sen hade jag och Christer ett jättefint samarbete en stor del av loppet.

Toppen på en av backarna längs banan.

Christer hade kört banan tidigare och gav mig lite förhandsinfo på uppkommande backar m.m. Mellan mil 3 och 4 så är det mycket grusväg och även asfalt och där var det guld att hjälpas åt. Vi låg i kring 40 km/h i medvind på asfalten och körde snabba byten på draget. Christer är lite större än mig och kändes riktigt stark på slätdraget, fick pusha lite bara för att hänga med på asfalten.

Efter asfalten så kom banans mördarbacke med dryga 100 hm och 7% lutning i snitt över 2 km.

Banprofil mördarbacken Tolvtjärnsloppet 2018

Här tjänade jag på att jag är lättare i kroppen än Christer som jag körde med. Jag gjorde ingen attack utan snarare så la jag mig på min tröskelfart och bara gnetade. Det blev däremot ganska stor lucka längst upp i backen och då var det bara köra själv resten, det var mer stig och dåliga vägar på slutet så man tappade inte så mycket på att köra själv. Jag höll ögonen bakåt med jämna mellanrum men kunde inte se Christer så jag hittade ett tempo som kändes hyfsat bekvämt och rullade på. Kändes dock som långa km när det var 20 km kvar och man var rädd att 1. ta slut och 2. bli inhämtad igen. Att komma till 10 km var riktigt skönt, en sån där mental gräns. Nu började jag också komma ikapp cyklister från korta loppen så jag fick passera ett tiotal.

Jag var jättenöjd med min 4e plats och tyckte det var skönt att jag inte såg någon som stressade mig bakifrån. Men så vid ungefär 5 km kvar så såg jag att jag kommit ikapp Viktor Knutsson som låg 3a. Då fick jag ställa om från att glida i mål till att tömma det sista i kamp om pallen!

Fartökning sista kilometerna.

Jag närmade mig kanske snabbt och så fort jag fick kontakt gick jag förbi för att testa om han var helt slut eller inte. Det var han dock inte utan han svarade bra och låg i min rygg någon km för att sedan gå om mig igen och trycka på. Jag hängde med på hans hjul, körde in pedalen i en stubbe så de höll på ta tvärstopp men jag fick upp farten igen utan att tappa hjulet. Med kanske 500 m kvar till mål så var det en liten backe och nu tryckte jag vad jag kunde innan vi kom ut på asfalten och jag fortsätta trycka så länge det gick uppför. När jag vände mig om hade han dock nu fått släppa och jag kunde rulla det långa upploppet och komma in som 3a på tiden 2:41:55! (7 minuter efter Samuel och 3 minuter efter Henrik.)

Supernöjd med 3e plats!

Jag är om möjligt ännu mer stolt över det här resultatet än 2a platsen i Kraftloppet! Dels eftersom det är ett längre lopp, det ger ett skönt kvitto på att jag kan hålla ihop även längre tider (och som man ser i analysen längre ned så gick jag starkt på slutet relativt de bakom) och dels eftersom jag aldrig kört banan, på Kraftloppet tjänade jag mycket på att jag har stenkoll på banan. Fantastiskt roligt att kunna vara med så långt upp i listorna, det hade jag verkligen inte räknat med inför säsongen. Försöker verkligen njuta av att allt slit i vinter gett resultat!

Analys

Snittpulsen för hela loppet blev 162 slag (86% HRmax). Dvs några slag under tröskel, vilket är rimligt för så långt lopp. Det blev mindre tid över tröskel än på Kraftloppet, som blev betydligt ryckigare. Eftersom vi bara var två stycken nu så blev det ganska jämt tempo, att det är mer skog gör också tempot jämnare.

Tid i pulszoner

Strava flyby visar min tid i relation till andra cyklister i närheten tidsmässigt. Min tid är alltså det svarta strecket i mitten medan. Den översta blå är samuel, sedan orange Henrik, cyan är Viktor. Strecken under mitten är de som kom in efter mig (bara de som har strava, Christer finns inte med med kom ju i mål 4:20 efter mig).

Strava flyby jämför tiderna för åkare i närheten av mig med min tid. 

Det man kan se är att gruppen bakom mig och Christer höll ganska jämt med oss fram till mördarbacken, och låg där endast 1:40 min efter oss (hade ändå aldrig sett dem). De hade tappat på inledande stigar men sedan haft ungefär samma fart. Det är sedan på stigarna efter backen som jag körde snabbare än gruppen bakom. Man ser också var Viktor fick vika ned sig, antagligen bränt sig i jakten på Samuel. De var ett skönt kvitto att se att jag kunde hålla farten och bara Samuel och Henrik körde snabbare på slutet. Första 45 minuterna snittat jag tröskelpuls för att sedan gå ner något i puls när vi hjälptes åt på vägsträckorna. Mot slutet ökade sedan igen upp mot tröskel, mycket på grund av fighten om placering på slutet.

Efter loppet hade jag rejält ont i utsidan höger lår, jag trodde först det var överansträngning men det var så konstigt lokalt ställe att jag nu misstänker att det var ett getingstick jag fått! Det var ett litet liten rött märke precis där och det var inte svårt tro man retade upp någon geting i de torra sandinga skogspartierna.


Dela